INSÄNDARE
Jag är 54 år och har under en tid sökt sammanlagt 105 jobb.
Inte ett enda svar.
Inte ens ett kort mejl med ett ”tack för din ansökan”.
Jag börjar undra vad som krävs för att få en chans i dagens Sverige?
Jag har yrkeserfarenhet, utbildning, goda referenser och ett genuint driv – men tydligen räcker inte det längre.
Om man som jag passerat 50 verkar man inte ens komma i fråga.
Samtidigt pratar politiker om ”arbetslinjen” och att människor ska jobba längre.
”Hur går det ihop?”
Hur går det ihop när vi som vill arbeta inte ens får komma på intervju?
Från oktober gäller dessutom nya regler för a-kassa och aktivitetsstöd.
Ersättningen trappas snabbt ner till nivåer som ingen kan leva på.
Det kallas incitament för att söka jobb – men vad hjälper det när jobben inte finns, eller när man aldrig får chansen att visa vad man kan?
Jag har jobbat och betalat skatt i hela mitt vuxna liv.
”Vill bidra igen”
Jag vill inget hellre än att bidra igen.
Men när staten minskar ersättningen för dem som redan hamnat utanför, då slår man inte mot lathet – man slår mot människor.
Om regeringen menar allvar med att fler ska jobba längre måste de också börja se oss som faktiskt vill arbeta – men som ingen längre vill anställa.
54-årig kvinna
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
