CHEFREDAKÖRENS KRÖNIKA
Det är sannerligen inte lätt att vara en tämligen stillasittande murvel.
Trots att jag tillbringar lejonparten av arbetsdagarna framför datorn lyckas jag, enligt vissa kommentatorer på Facebook, springa Sverigedemokraternas ärenden.
Det låter ansträngande.
En läsare skrev nyligen att jag som chefredaktör måste vårda tidningens trovärdighet och se till att läsarna inte får uppfattningen att jag springer något partis ärenden.
”Tyvärr Peter, du upplevs springa SD:s ärende och läsarnas upplevelser är trots allt det som bygger din trovärdighet. Du är ute på hal is”, skrev personen i fråga.
Det är en synpunkt som förtjänar ett seriöst svar.
Förtroendet är viktigt
Hon har naturligtvis rätt om en sak:
En tidnings trovärdighet måste vårdas.
Det gäller i varje publicering, varje dag och året runt.
Fakta ska vara korrekta. Den som kritiseras ska få möjlighet att svara. Nyheter och åsikter ska hållas isär. Fel ska rättas.
Men en läsares upplevelse är inte automatiskt samma sak som ett belagt sakförhållande.
Att någon upplever att jag springer ett partis ärenden innebär inte att jag faktiskt gör det.
ON är partipolitiskt och religiöst obunden.
”Inget parti bestämmer vad vi ska skriva, hur vi ska skriva eller vilka frågor vi ska granska”
Peter A Rosén, ansvarig utgivare, chefredaktör, reporter och krönikör på ON
Inget parti bestämmer vad vi ska skriva, hur vi ska skriva eller vilka frågor vi ska granska.
Inte åsiktslös
Partipolitisk obundenhet innebär däremot inte att en krönikör måste vara åsiktslös.
Krönikan är en fri och personligt hållen form. Här berättar skribenten öppet vad han eller hon tycker.
En vanlig nyhetsartikel ska inte drivas av reporterns personliga uppfattning. I en krönika är själva poängen att skribenten resonerar, ifrågasätter och tar ställning.
Det har vi varit tydliga med från starten.
”Min åsikt om akutmottagningen i Oskarshamn är mycket enkel. Jag anser att den ska vara öppen för oanmälda besök”
Min åsikt om akutmottagningen i Oskarshamn är mycket enkel.
Jag anser att den ska vara öppen även för oanmälda besök.
Jag hade haft exakt samma åsikt om Socialdemokraterna hade varit det enda partiet som ville återöppna den för spontanbesök.
Jag hade haft samma åsikt om Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Kustlandspartiet eller något annat parti ensamt, eller tillsammans, hade drivit frågan.
Och jag hade haft samma åsikt även om inget parti höll med mig.
Mina åsikter uppstår inte genom att jag först går igenom partiernas program och därefter väljer en lämplig uppfattning.
Tvärtom
Det är snarare tvärtom.
Jag funderar över frågan, väger argumenten mot varandra och kommer fram till vad jag själv tycker.
Om ett eller flera partier sedan råkar landa i samma slutsats, så innebär det inte att de äger min åsikt.
Om Sverigedemokraterna i morgon skulle börja hylla det nuvarande upplägget i Oskarshamn som världens åttonde underverk, då skulle jag inte ändra mig för att följa efter.
Och om Socialdemokraterna i morgon meddelade att akuten ska återöppnas för spontanbesök, då skulle jag välkomna beskedet.
Svårare än så är det inte.
Ingen ideologisk fråga
För mig är detta ingen höger-, mitten- eller vänsterfråga.
Det handlar om tillgänglighet, trygghet och likvärdig vård inom samma län.
Patienten ska komma med ambulans eller efter kontakt med en hälsocentral, 1177 eller någon annan vårdenhet.
I Kalmar och Västervik kan människor fortfarande söka direkt till akutmottagningen. Det har även regionrådet Mattias Adolfson (S) bekräftat för ON.
Det är denna skillnad jag ifrågasätter.
”Om det är en sådan fantastisk förbättring att stänga dörren för oanmälda besök, varför får inte invånarna i Kalmar- och Västerviksområdet ta del av samma förbättring?”
Om det är en sådan fantastisk förbättring att stänga dörren för oanmälda besök, varför får inte invånarna i Kalmar och Västervik ta del av samma förbättring?
Varför är det bara Oskarshamnsområdet som har fått denna påstådda förmån?
Regionens argument är att människor ska komma till rätt vårdnivå från början. Det är i sig inget orimligt resonemang.
Många ska kontakta sin hälsocentral eller 1177 i stället för att åka till akuten. Vid livshotande tillstånd ska man ringa 112.
Något annat
Ingen föreslår att människor ska fylla akutmottagningen med lättare förkylningar, mindre skavsår och tre veckor gamla krämpor.
Men att rekommendera människor att först kontakta 1177 är en sak.
Att göra det till ett krav för att få komma in är något annat.
Ett återöppnande för oanmälda besök innebär inte heller att alla sjukdomar och skador måste kunna slutbehandlas på Oskarshamns sjukhus.
Vissa patienter kommer även fortsättningsvis att behöva transporteras till Kalmar, Västervik eller något annat sjukhus.
Men för mig finns det en grundläggande trygghet i att kunna ta sig till akutmottagningen, möta vårdpersonal och få en fysisk bedömning.
Den tryggheten finns kvar i Kalmar och Västervik.
Varför ska den inte finnas i Oskarshamn?
SD är inte ensamt
Det är också fel att försöka göra motståndet mot förändringen till en renodlad SD-fråga.
Ja, Sverigedemokraterna vill återöppna akuten för spontanbesök.
Men SD är inte ensamt om den uppfattningen.
På ett av Liberalernas valplakat i Oskarshamn står det klart och tydligt:
”Öppna akutmottagningen för spontanbesök.”
Budskapet framförs av Pontus Welin, toppkandidat för Liberalerna i Oskarshamns kommun.
Kristdemokraterna har dessutom öppnat för ett återöppnande om det nuvarande systemet med hänvisning via 1177 och hälsocentralerna inte fungerar.
Kustlandspartiets Mathias Karlsson har i sin tur beskrivit förändringen som en ”nedmontering”.
En sak är uppenbar:
SD äger inte frågan.
”Det finns fler partier som vill återöppna akuten eller som är starkt kritiska till det nuvarande upplägget”
Det finns fler partier som vill återöppna akuten eller som är starkt kritiska till det nuvarande upplägget.
Jag känner dessutom vänsterpartister, socialdemokrater och centerpartister som tycker att det var fel att stänga akuten i Oskarshamn för oanmälda besök.
Redan i augusti förra året hade dessutom omkring 3 700 personer skrivit under en namninsamling mot stängningen för spontanbesök.
En namninsamling är ingen vetenskaplig opinionsmätning.
Men knappast någon tror väl på allvar att samtliga undertecknare var sverigedemokrater, eller?
Oron för akuten går över partigränserna. Det borde inte vara särskilt förvånande.
Sjukdomar frågar sällan efter partibok eller ideologisk hemvist innan de slår till.
Trovärdighet är inte tystnad
En chefredaktör ska vara rädd om sin trovärdighet.
Men trovärdighet byggs inte genom att chefredaktören undviker alla frågor där ett visst parti råkar ha samma uppfattning.
Med den logiken skulle det vara omöjligt att tycka någonting alls.
Vill man ha fler poliser springer man kanske Moderaternas ärenden.
Vill man höja barnbidraget springer man Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ärenden.
Vill man skydda mer skog springer man Miljöpartiets ärenden.
Vill man sänka biljettpriserna springer man Vänsterpartiets ärenden.
Till slut återstår bara att sitta helt stilla, uttrycka absolut ingenting och hoppas att ingen blir upprörd.
”Det vore måhända bekvämt”
Det vore måhända bekvämt.
Men särskilt bra journalistik skulle det inte bli.
Trovärdighet handlar inte om att göra samtliga partier och läsare lika nöjda.
Den handlar om att vara öppen med vad som är nyheter och vad som är åsikter, att redovisa fakta korrekt, att låta kritiserade personer svara och att rätta eventuella fel.
Den handlar också om att granska makten, oavsett vilket eller vilka partier som för tillfället sitter vid makten.
Har kritiserat SD
Jag har även skrivit kritiskt om Sverigedemokraterna när jag har ansett att deras politik eller förslag har varit dåliga.
ON har publicerat raka nyhetsartiklar, debattartiklar, insändare och krönikor som är kritiska mot SD.
Det kommer vi att fortsätta göra.
På samma sätt kommer vi att publicera kritik mot Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och andra partier.
”Den dag ett parti får vetorätt över vad vi publicerar är vi inte längre en oberoende nyhetssajt”
Den dag ett parti får vetorätt över vad vi publicerar är vi inte längre en oberoende nyhetssajt.
Den dagen kommer inte.
Jag har berättat att jag tänker rösta blankt i valet den 13 september.
Egentligen är även det ointressant.
En mindre folksport
En åsikts värde avgörs inte av vilken valsedel skribenten stoppar, eller inte stoppar, i valkuvertet.
Jag nämner det bara eftersom gissningsleken om min partitillhörighet tycks ha blivit en mindre folksport.
Genom åren har jag kallats kommunist, vänsterpartist, socialdemokrat, centerpartist, liberal, kristdemokrat, moderat, miljömupp och sverigedemokrat.
”Det är nästan en bedrift att hinna vara allt detta samtidigt”
Det är nästan en bedrift att hinna vara allt detta samtidigt.
Jag springer inte Sverigedemokraternas ärenden.
Det enda jag regelbundet springer efter är nyheter, deadlines och emellanåt springer jag ut med hunden Nisse.
I övrigt går jag min egen väg.
Ibland råkar något parti gå åt samma håll.
Går åt vilket håll jag vill
Det innebär inte att vägen tillhör dem.
”Jag går väl för f*n åt vilket j*vla håll jag vill”
Låt mig citera Vilhelm Mobergs Rasken:
”Du går åt fel håll”, sa Ida till Rasken.
”Jag går väl för f*n åt vilket j*vla håll jag vill”, svarade Rasken.
Går inte att styra mig
De som känner mig vet att det inte går att styra mig.
Akuten i Oskarshamn är inte höger, mitten eller vänster – den är vår!
Det är vi skattebetalare som pröjsar för den.
Det innebär att vi som bor i Oskarshamn, med omnejd, har rätt att ställa krav på de folkvalda politikerna!
Trevlig helg!
Läs mer om Oskarshamns sjukhus här
