SÖNDAGSKRÖNIKAN
Andra advent och stressen lyser med sin frånvaro.
Jag som de senaste åren likt Ebenezer Scrooge från Charles Dickens ”En julsaga” gått runt och glott surt på allt vad heter glitter och glöggmuggar ser plötsligt världen i rött och grönt trots grå himmel och våta vägar.
Lite i taget intar julen vårt hem.
Adventsljusstakar i fönstret och röd duk på köksbordet, skumtomtar och pepparkakor, julskinka på mackan och små tomtar tassande fram ur vrårna.
Och helt befriad från stress.
”Lugn jul”
Kanske beror det på den stundande långledigheten eller för att jag insett att julen kommer oavsett om jag tar det lugnt eller jagar runt i jakten på den perfekta klappen.
Vi ska fira en lugn och avslappnad jul här hemma med bara det vi gillar allra mest på julbordet och traditionsenligt titta på ”Tomten är far till alla barnen”.
De närmsta dagarna ska jag lika traditionsenligt lyssna till hur Sven Wollters sträva och varma stämma läser om den snåle och kallhjärtade herr Scrooge som på julaftonsnatt tar emot besök av tre andar, en från det förflutna, en från nutiden och en från framtiden.
Har ni missat den tidigare år finns den att lyssna på här på Sveriges Radio Play.
I vårt hem handlar en hel del om hur vår hund på bästa sätt ska ha en god jul, så en del av julklappsbudgeten är öronmärkt till klappar åt honom.
Blir jul även utan gran
Han brukar bli nöjd och det trots att han inte ens lämnat in en önskelista eller gnällt öronen av oss i veckor om vad han förväntar sig att hitta under granen.
Och någon gran blir det förresten ändå inte.
Möjligen en bordsgran, men även utan gran blir det jul.
I väntan på tredje advent och nästa krönika önskar jag er lugn och ro.
Vill ni så ses vi här igen nästa söndag.
