KRISTDALA/OSKARSHAMN
En kvinna, som använder sig av rätten att vara anonym, berättar att det var igengrott på Nyhems äldreboende i Kristdala när hennes pappa bodde där för ett par år sedan.
– Det var så skitigt där uppe, trots att de boende betalar för städning. Jag minns bland annat en sommardag. Det var säkert uppåt 30 grader varmt, men jag kände att jag var tvungen att trotsa hettan och ta fram dammsugaren och torka av golven när jag kom in till pappa.
”Jag var helt vansinnig”
EN DOTTER
– Och hans toalettstol var äcklig. Jag var helt vansinnig och hämtade en ung flicka i personalen. ”Ni får väl för fan ta och skura toalettstolen”, sa jag. ”Det går inte att få bort det”, svarade hon.
– ”Men du, nu ska jag ta bort det där. Och jag vill att du följer med och tittar, så att du ser att det gick att få bort det”, sa jag.
Dottern berättar också att hon betonade för personalen att hon ville sitta och umgås med sin pappa när hon hälsade på honom.
”Ska inte behöva städa”
– ”Jag ska väl för fan inte behöva städa när jag är där”, sa jag. Men jag fick inget bra svar.
Dottern fortsätter:
– Det är vedervärdigt. Merparten av de äldre har haft det rent och snyggt i sina hem. Och så tvingas de bo på ett ställe där det gror igen.
”Jag grät många gånger”
– Det var så fruktansvärt ibland. Jag var rädd för vad jag skulle möta när jag gick in där. Det var hemskt att lämna honom och gå därifrån. Jag grät många gånger. Jag var helt förtvivlad.
Dottern berättar också att det såg ut som att de boende hade haft på sig samma kläder många dagar i följd.
”Nerspillda kläder”
– Kläderna var nerspillda och allmänt skitiga. Det var hemskt att se. Jag fick byta kläder på pappa vid ett flertal tillfällen. Han förtjänade bättre. Pappa hade jobbat och slitit och alltid gjort rätt för sig. Att det skulle behöva sluta så här, säger dottern och börjar gråta.
– Men i början var Nyhem jättebra. De hade en sjuksköterska som verkligen lyssnade och brydde sig. Men hon var väl för bra mot de boende och oss anhöriga – det var tydligen inte okej. Så hon fick inte vara kvar. Henne tog de bort.
”Ingen pratar om de gamla”
– Sedan gick det bara utför mer och mer. De drog ned på personal också. Det kom in outbildade.
– Jag minns exempelvis att de boende fick samma maträtt tre veckor i följd, ungefär, under julmånaden ett år. Det handlade om uppstekta prinskorvar, lite köttbullar och ugnsomeletter, varje kväll. De som är dementa vet inte vad de åt i går. Så personalen kunde ge dem samma maträtt hela tiden. Jag kom och gick där och såg att Coops köttbullar låg på bänken. Jag höll på att dö. De här människorna har varit vana vid att laga riktig mat från grunden. De har inte ätit sådan där skit. Men det är vad de får. Och det är inte mycket de får. Det är för jävligt. Hur kan detta få fortsätta? Ingen pratar om de gamla.
Foto: Freepik
Chefredaktör & ansvarig utgivare
