När bilden blir viktigare än verkligheten – vad händer då med vården?
Det som nu sker kring Oskarshamns sjukhus väcker en fråga som borde oroa alla:
Är detta verkligen ledarskap – eller något helt annat?
Vi ser en verksamhet där människor börjar och slutar i en takt som inte är normal. När erfaren personal lämnar och nya inte stannar, är det ett tydligt tecken på att något inte fungerar. Det är inte en slump. Det är ett symptom.
Samtidigt skenar kostnaderna. Budgeten tappar kontroll. I en skattefinansierad verksamhet är det inte acceptabelt. Varje krona ska användas med ansvar.
Men det mest allvarliga är något annat.
Det mest allvarliga är att fokus tycks ha förflyttats – från att lösa problemen, till att dölja dem.
Istället för att hantera det som inte fungerar, upplevs det som att energi läggs på att undvika att det skrivs om det. Att det viktigaste inte är att verksamheten fungerar, utan att det inte ska synas utåt att den inte gör det.
”Det är en farlig väg”
Anställd inom sjukvården i Oskarshamn
Det är en farlig väg.
För när en organisation börjar prioritera bilden av verkligheten framför verkligheten i sig, då har man tappat något grundläggande. Då är det inte längre utveckling som styr, utan rädsla.
Och här måste frågorna ställas:
Vad händer med en verksamhet där medarbetare upplever att problem inte ska lyftas?
Vad händer med kostnadskontrollen när fokus ligger på att undvika granskning i stället för att ta ansvar?
”Vad händer med tilliten när invånare inte får en ärlig bild av sin egen sjukvård?”
Och vad händer med tilliten när invånare inte får en ärlig bild av sin egen sjukvård?
Historien visar tydligt vad som sker i sådana organisationer.
Problemen försvinner inte.
”De fördjupas”
De växer.
De fördjupas.
Och till slut når man en punkt där konsekvenserna inte längre går att hantera.
Det är så en kollaps börjar.
Ingen kräver perfektion.
Men alla har rätt att kräva ärlighet, ansvar och mod.
Mod att se problemen.
”Därför behövs svar”
Mod att prata om dem.
Mod att göra något åt dem.
Just nu är det svårt att se det modet.
Därför behövs svar:
Vad görs för att stoppa personalflykten?
Hur ska kostnaderna tas under kontroll?
Och viktigast av allt – hur säkerställs att verksamheten styrs av vad som är rätt, inte av vad som ser bra ut i medierna?
”Handlar om vård”
För i slutändan handlar det inte om rubriker.
Det handlar om vård.
Det handlar om ansvar.
Och det handlar om förtroende.
Och förtroende bygger man inte genom att undvika sanningen.
Man bygger det genom att våga möta den.
Anställd inom vården i Oskarshamn
