INSÄNDARE
Jag är rädd för att IK Oskarshamn åker ner i Hockeyettan efter den här säsongen.
Det känns som att vi faller på för dåliga målvakter, framför allt.
Där finns den tydligaste akilleshälen.
Emil Vuorio är för ojämn (90,1 i räddningsprocent på 25 grundseriematcher och 88,0 på sex slutspelsmatcher är inte tillräckligt bra och han inledde försäsongen med en riktig tavla i förlustmatchen mot Vimmerby) och Rögle-lånet, 20-årige Axel Nyman, är tämligen oprövad på den här nivån.
Nej, det här ser inte lovande ut.
Ofattbart att IKO inte fattar att man först och främst måste värva en toppmålvakt.
Därefter handlar det om att ha en väldigt stark backbesättning.
Även där finns det frågetecken.
Många frågetecken
Och framåt, ja, jag vet inte, frågetecknen är många.
Det är väl bara vår hemvändare Manuel Ågren, Kristdalas stolthet, som sticker ut på ett positivt sätt på förhand (bara att hoppas att han får vara både hel och frisk under hela säsongen).
IKO har blivit av med sina tre främsta poängplockare från förra grundserien.
Teemu Lepaus gjorde 51 poäng i grundserien, Herman Träff 41 och Joni Ikonen 34.
Det är sammanlagt 126 poäng som har försvunnit ur truppen.
Herman Träff gjorde dessutom 23 mål i grundserien.
Sådan produktion ersätter man inte genom att knäppa med fingrarna.
Intressanta värvningar
Danny Dzhaniyev gjorde 73 poäng (24 mål) på 72 matcher i ECHL och Matt Brown noterades för 35 poäng (12 mål) på 42 matcher i samma liga.
Manuel Ågren kommer alltså hem med flera års SHL-erfarenhet, och Calle Karlsson gjorde 54 poäng (29 mål) på 38 grundseriematcher i Hockeyettan.
Det är intressanta värvningar.
Men ECHL är inte Hockeyallsvenskan.
Hockeyettan är inte Hockeyallsvenskan.
Nordamerikanska spelare kan behöva tid på sig för att vänja sig vid svensk hockey, större rinkar och ett annat spelsätt.
IKO har värvat potential.
Frågan är om man har värvat tillräckligt många säkra poäng?
Backsidan…
Och, återigen, backsidan…
Pontus Näsén (30 poäng på 49 grundseriematcher förra säsongen) är naturligtvis en mycket skicklig offensiv back i sina bästa stunder, och det finns flera användbara spelare på backsidan.
Men bakom Pontus Näsén, som för övrigt kunde bli bättre i det defensiva arbetet, åtminstone på förhand, en självklar offensiv toppback som kan bära ett andra powerplay och kliva fram om Pontus Näsén blir skadad eller hamnar i en formsvacka.
Flera backar är unga eller förhållandevis oprövade i större roller på allsvensk nivå.
Det behöver inte vara ett problem.
Men om målvakterna är oprövade blir kraven ännu större på försvarsspelet.
Då gäller det att backarna klarar av att spela enkelt, stabilt och konsekvent under 52 omgångar plus ett eventuellt slutspel eller nedflyttningskval.
Boxplay måste bli bättre
IKO hade ett bra powerplay under förra grundserien och gjorde mål på 25 procent av sina numerära överlägen.
Men spelet i numerärt underläge var betydligt svagare.
Lagets boxplay låg på knappt 73 procent (46 insläppta mål i numerärt underläge).
Det är för dåligt för ett lag som vill tillhöra toppen.
Dessutom försvinner flera av de spelare som bar offensiven och powerplayspelet.
”Det känns som att vi får slåss där nere med Vimmerby och ett par andra lag”
IKO-supporter
Det finns därför ingen garanti för att det numerära överläget blir lika effektivt den här gången.
Om IKO fortsätter att dra på sig många utvisningar samtidigt som boxplayspelet hackar kan viktiga poäng försvinna snabbt.
Vimmerby och IKO i botten?
Jag påstår inte att IKO är en given jumbo.
Men det känns som att vi får slåss där nere med Vimmerby och ett par andra lag.
Det finns mycket talang i laget.
Nyförvärven kan lyckas, målvakterna kan få sina genombrott och Manuel Ågren kan bli en mycket viktig ledare tillsammans med Filiph Engsund.
Men det finns fler frågetecken än vad en del IKO-supportrar tycks vilja erkänna.
Återtåget till SHL kan vi i alla fall glömma.
Eller har jag fel?
IKO-supporter
