KRÖNIKA
När makthavarna beskriver den stundande förändringen på medicinakuten i Oskarshamn, så tänker jag på George Orwells bok ”1984”.
Är det, förresten, bara en slump att allt började just 1984?
Avlövningen av Oskarshamns sjukhus, alltså.
Då lade de ned vårt BB – ett BB som jag föddes på den 1 juli 1976.
Så jag är väl i någon mening oskarshamnare, även om jag har rötterna i Målilla (på min fars sida) och Vena (på min mors sida).
”Krig är fred”
I George Orwells mästerverk 1984 hittar vi de berömda raderna:
”KRIG ÄR FRED
FRIHET ÄR SLAVERI
OKUNNIGHET ÄR STYRKA”
De som bestämmer i Region Kalmar län (läs: tjänstepersoner och politiker med ett Västerviks- eller Kalmarfokus) har förstås läst Geroge Orwells verk.
Den 1 oktober i år stängs akuten i Oskarshamn för spontanbesök.
Men det är givetvis ingen försämring.
Nu understryker vi detta ordentligt:
Att akuten i Oskarshamn stängs för spontanbesök är en bra sak.
Det är en förbättring – en efterlängtad reform som majoritetspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet kommer att skryta om i valrörelsen nästa år.
Nu väntar vi bara på att Kalmar- och Västerviksborna ska få njuta av samma härliga förbättring.
För allt blir ju bättre när vi i Oskarshamn, och i övriga mellanlänet, slipper åka ner till akuten med diverse besvär.
Det är ju mycket bättre att ringa 1177 och sitta i telefonkö i 20 eller 30 minuter, eller ännu längre – och därefter hänvisas till akuten på Västerviks sjukhus eller akuten på Länssjukhuset i Kalmar (vi här i Oskarshamn har cirka sju mil till både Kalmar och Västervik, enkel resa), eller undantagsvis till akuten i Oskarshamn (men det gäller nog mest för sköra och äldre personer, om jag har förstått regionledningen rätt).
Är det riktigt allvarligt, så ringer en 112, förstås, som vanligt.
Bara att hoppas att det finns någon ambulans när en behöver en. Kan våra kära politiker, som oftast lovar runt (i valrörelser) och håller tunt (efter val) lova det? Tillåt mig tvivla…
”Bara stress”
Jag har väldigt positiva erfarenheter av akuten i Oskarshamn.
2017, då jag jobbade som nyhetsreporter på Oskarshamns-Nyheterna/Östra Småland, fick jag ont i bröstet när jag satt på redaktionen här i stan.
Jag åkte ner till akuten för att, förhoppningsvis, få lugnande besked.
Och, ja, de kunde ganska snabbt slå fast att det inte var något fel på hjärtat.
Det var ”bara” stress.
I början av 2009 började hjärtat slå som fan när jag var inne och handlade i Ica Maxi-butiken i Oskarshamn.
”Jag kan ju inte dö här, det är pinsamt, jag måste hinna ut till bilen i alla fall”, minns jag att jag tänkte (vilket jag skrattade åt några dagar senare).
”Åka omkring 14 mil, tur och retur? Nej, tack!”
Peter A Rosén, krönikör, chefredaktör, ansvarig utgivare och reporter på Oskarshamns-Nytt
Benen bar mig knappt, men, jo, jag tog mig ut till bilen.
”Ja, när jag ändå sitter här vid ratten, så kan jag ju i alla fall försöka åka ner till akuten”, tänkte jag.
Och det gjorde jag.
Jag stapplade in på akuten och sa att ”jag tror det är något med hjärtat”.
Den ytterst trevliga och skickliga personalen kunde, efter en noggrann undersökning, slå fast att det inte var något fel på hjärtat den gången heller.
Det var panikångest.
Nu vet ni det.
Som tur var slapp jag åka till Västervik eller till Kalmar (dit åker jag inte om jag inte måste, och för övrigt hoppas jag att Kalmar FF aldrig når fotbollens finrum igen) för att få det beskedet.
Åka omkring 14 mil, tur och retur? Nej, tack!
”Ofattbart”
Oskarshamn är länets motor – här borde sannerligen länssjukhuset ligga.
Det är min åsikt.
Akutkirurgin försvann för över 20 år sedan.
Ofattbart. Varför är Kalmar och Västervik viktigare än Oskarshamn?
Jag säger som ett par av mina äldre släktingar i Vena brukade säga; ”vi skulle aldrig ha gått ihop med Kalmar, det leder bara till en hopra elände”.
Norra delen av länet borde återigen bli ett eget landsting (och den här gången ska hela Oskarshamn kommun ingå i den norra delen, på den gamla goda tiden ingick Misterhults- och Kristdalabygden i den norra delen och övriga delar av dagens kommun, inklusive staden, ingick i den södra delen), det viktigaste är att vi slipper Kalmar.
Men det stannar väl vid en önskedröm, befarar jag.
Allt som har lagts ned på Oskarshamns sjukhus borde i alla fall, steg för steg när ekonomin tillåter, återuppbyggas.
Punktum.
Frågor på det?
