Lördagskrönikan: ”Att inte tåla en enkel tillsägelse utan att bli kränkt är vardagsmat idag”

2020-09-12 1 av Thomas Wennerklint



LÖRDAGSKRÖNIKAN

Förra veckans lördagskrönika handlade om vården och omsorgen.

Det märks att det är ett ämne som engagerar och jag tackar för den positiva feedback jag fick.

I veckan kom det mer pengar från ovan till välfärden runt om i landet, välbehövliga slantar minst sagt.

Nu återstår att se hur dessa miljoner kommer att användas i kommunerna och hoppas att de kan göra åtminstone lite skillnad.

Sedan är ju inte övergripande problematik löst i och med att det dimper ner en säck guldmynt då och då, det saknas fortfarande personal på de flesta håll och vård- och omsorgsyrken behöver fortfarande få en snabb statushöjning.

Jag misstänker att det finns anledning att återkomma i ämnet längre fram.

Ett annat ämne som engagerar människor är föga förvånande skolan och det som händer där.

Den här veckan kunde vi först läsa om att en 15-årig elev i Oskarshamns kommun tagit strypgrepp på en lärare och någon dag efter det nåddes vi av nyheten att en elev i Mönsterås blivit polisanmäld för olaga hot efter att ha vräkt ur sig okvädningsord och verbala hot mot en anställd på skolan.

Det blev bra fart i kommentarsfälten på Facebook där artiklarna publicerades. Sådana här rubriker väcker något hos folket i stugorna. Alla har en åsikt.

Så är det i egentligen alla skolfrågor – alla har gått i skolan och man jämför förstås dagens händelser i skolan med hur det var under ens egen tid i utbildningssystemet. Det är helt naturligt.

Kommentarerna pendlar mellan att det är dags att ta i med hårdhandskarna mot dåligt uppförande och ge skolan mer verktyg för detta, till att man anser att vuxenvärlden svikit barnen på ett eller annat sätt och att det behövs fler vuxna i skolan som kan vägleda barnen och se till varje elevs unika behov.

Ni som har bra minne kommer ihåg att jag själv i en krönika i våras efterlyste fler disciplinära verktyg för skolan sedan jag och kollegor blivit kallade både gubbjävel och bögjävel av elever som egentligen höll en hel högstadieskola, elever och personal, på helspänn när de var i skolan.

”Tandlöst”

Trots att dessa elever inte gjorde stort mer än att störa ordningen, kalla personal det ena och det andra och skrämma andra elever fanns det inte mycket skolledningen kunde göra. Ett tandlöst system.

Men är det så enkelt att det bara handlar om att införa disciplinära möjligheter för skolorna att ”straffa” bråkmakare, så är problemet löst.

Naturligtvis inte.

I kommentarerna på Facebook så pratar man om att förr i tiden så hade minsann eleverna respekt för sina lärare och man vågade inte vara uppkäftig. Visst ställde elever till det emellanåt men det var på en annan nivå.

Många svar på dessa kommentarer kopplar ihop respekten med att man, mer eller mindre, var rädd för sina lärare, eller för de repressalier som kunde komma ifråga om man inte skötte sig.

Ni som är lite äldre minns väl Stig Järrel som latinlektorn med det föga smickrande smeknamnet ”Caligula” i Alf Sjöbergs film ”Hets” från 1944.

Tillbaka till den typen av disciplin i skolan är det nog ingen som vill idag. Tack och lov.

Själv började jag skolan 1978 och jag har varit kvar sedan dess med bara något kort avbrott. 1995 började jag arbeta som lärare och på dessa 25 år har jag sett tydliga förändringar i attityder och beteenden i skolan.

Men det här handlar inte bara om skolan – den är bara en spegelbild av samhället i stort.

Utvecklingen i samhället tycker i alla fall jag har gått mot mer individualism, eller faktiskt egoism. JAG har rätt, JAG ska ha det bästa, JAG får tycka vad jag vill, JAG ska ha mest annars är det orättvist. Ordet kränkt dyker naturligtvis upp, eller kanske mer lättkränkthet.

Att inte tåla en enkel tillsägelse utan att bli kränkt är vardagsmat idag.

”Helt orimligt”

En tillrättavisning om man gör något fel ska inte innebära att man blir kränkt – det är helt orimligt, men tyvärr är det faktiskt där vi har hamnat i mångt och mycket

Det gäller – återigen – inte bara i skolan, men om lärare och annan personal inte vågar säga till när barn och ungdomar gör uppenbart fel eller uppför sig bedrövligt, av rädsla för att eleven och föräldrarna ska anmäla en för kränkning, då är vi illa ute.

Ett exempel är när vår snälla vaktmästare vänligt bad en elev att hålla avstånd till andra i skolans cafeteria, det är ju noga nu i Coronatider. Eleven reagerade våldsamt och började gapa om att vaktmästaren inte visade eleven tillräckligt med respekt. Riktigt otrevligt.

Individualismen frodas i samhället och vi matas med dokusåpor och tävlingar där det intrigeras och bråkas och till slut har alla röstats ut – utom den som bästa kunde utnyttja reglerna för egen vinning. Och det är inte ett sådant program det finns – det är riktigt många som bygger på att spela ut människor mot varandra.

I sportens värld är det samma sak – i de flesta fall går jaget före laget, på alla nivåer. Det gäller såväl i Premier League som i lingonserierna här hemma i Småland.

Skolan idag ska präglas av respekt, men en ömsesidig sådan. Det är självklart.

Respekt mellan elever och skolpersonal, och respekt mellan elever.

För att detta ska fungera måste det finnas ett samhälle som också präglas av respekt, respekt för andra och mot andra.

Det krävs en förståelse för olikheter och att vi alla inte har samma bakgrund och förutsättningar.

Det kan finnas mängder av anledningar till att elever uppför sig illa på olika sätt i skolan. Det kan finnas sociala skäl, det kan bero på diagnoser och enskilda omvälvande händelser likaväl som dålig uppfostran och därigenom avsaknad av vanligt hyfs – det finns heller inte ett svar på hur vi löser problematiken. Mer vuxna i skolan, stöttning i tidig ålder, möjligheter för skolan att vidta kraftigare åtgärder….

Jag tror att det behövs en förändring i samhället i stort, det hårda klimat som råder i Sverige idag främjar inte en positiv utveckling i skolan – eller någon annanstans.

”Det skulle inte skada”

Det Sverige jag läser om idag är inte ett samhälle jag varken vill ha eller trodde att vi skulle ha. Ska vi vända den otrygga trenden räcker det inte med att skolan jobbar med värdegrund, det behövs ett större omtag.

Vi behöver alla bli lite mer ödmjuka, det skulle inte skada.

Det är i alla fall en början.

Trevlig helg!

Thomas

TEXT

THOMAS WENNERKLINT

thomas@oskarshamns-nytt.se