INSÄNDARE
Häromdagen upptäckte jag några teckningar/klotter på träd nära en park i vår stad.
Det såg ut som små grisar – eller kanske möss, svårt att säga säkert. Men det var charmigt, och det fick mig att stanna upp och le.
Fyndet väckte en fråga jag tycker är riktigt spännande: hur ser vi egentligen på den här typen av bilder?
När vi hör ordet graffiti tänker de flesta på målningar och tags på betong, tegel eller andra hårda ytor.
Men vad händer när någon i stället väljer ett levande träd som sin målarduk?
Kanske kan man kalla det träklotter – en blandning av trä och klotter.
Eller träffiti, trä och graffiti ihop.
Namnet är kul att fundera på, men själva frågan bakom är ännu mer intressant.
Är det här en form av konst värd att uppmuntra – ett sätt att väcka glädje och kreativitet i vår vardagsmiljö?
Skulle vi kanske till och med kunna se det som en ny, lekfull konstform – något som gör våra parker och gator lite piggare och roligare att upptäcka?
Eller finns det anledning att vara försiktig, eftersom det handlar om levande natur och inte en vägg eller ett staket?
Mycket handlar förstås om hur det görs.
En försiktig teckning med tillfälligt material är något annat än att rista in något permanent.
Men just därför tycker jag frågan är värd att lyfta öppet, utan att döma på förhand.
Så jag är nyfiken: vad tänker ni?
Skulle vi kunna välkomna och till och med utveckla den här typen av konst i vår stad – kanske med särskilda platser eller material tänkta för det?
Eller känns tanken på målade träd fel, oavsett hur fint det ser ut?
Maksim Skut
