OSKARSHAMN
Carina Lindestål, i Oskarshamn, hör av sig till vår tidning och berättar att hon – i rollen som anhörig – har lämnat in två skrivelser till kommunen under det senaste året.
– Jag har inte fått någon återkoppling över huvud taget. Det är dålig stil, säger hon.
Carina Lindestål berättar att hon skickade in den ena skrivelsen själv, med socialnämnden som adressat, och den andra lämnades in via socialnämndsledamoten Leif Axelsson (SD).
I breven uttrycker hon sin besvikelse över ett demensboende i kommunen.
”Utbildningsnivån är för låg”
– I den här kommunen vet de inte hur man ska ta hand om dementa personer. Utbildningsnivån är, generellt sett, för låg. Att man tar in personal som inte kan prata svenska ordentligt är ett stort problem. Jag är absolut inte rasist – men de äldre måste kunna förstå vad personalen säger. Och personalen måste kunna förstå vad de äldre säger. Det är viktigt att bygga upp en trygghet mellan personalen och de boende.
– Det är inte omsorgens sak att ta hand om integrationen av asylsökande. Varför har inte svenska medborgare rätt att bli omhändertagna av personal som pratar bra svenska?
– Vi kan inte ha det så här längre, säger Carina Lindestål, som betonar att det finns ytterligare en hörnsten i sammanhanget – som är minst lika viktig som språkkunskaperna.
Personalen måste brinna för sitt yrke, fastslår hon.
”Det fungerar inte”
– Annars kan man inte arbeta med dementa. Det fungerar inte. Du måste ha ett intresse för det. Du får inte bara se det som ett jobb och ett sätt att tjäna pengar.
Carina Lindestål är undersköterska och hon har arbetat inom äldreomsorgen under många år. Hon har varit verksam inom nattpatrullen under en stor del av tiden – men nu jobbar hon inom LSS-omsorgen sedan en tid tillbaka.
Den senaste omorganisationen inom nattpatrullen var droppen som fick bägaren att rinna över för Carina Lindestål.
– De vill, exempelvis, inte att personalen ska bli bundis med varandra. Istället ska alla jobba med alla och man vet aldrig vem man får jobba med. Det kan ändras i sista stund – vilket skapar mycket oro. Förut jobbade man i ett område – områdena är indelade i väster, norr, söder, centrum och öster. Innan omorganisationen jobbade man alla sina ordinarie nätter i ett område. Jag hade alla mina nätter i väster. Efter omorganisationen skulle man ha två områden, med variation från natt till natt.
”Skiter i hur personalen har det”
– Inom LSS-omsorgen är det på ett helt annat sätt. Där månar man om alla. Äldreomsorgen, däremot, är ett riktigt skitställe, där man skiter i hur personalen har det.
– Vikarier sätts in trots att de inte har fått tillräckligt lång introduktion – och då blir ju kvaliteten därefter. Det är inte schysst mot vårdtagarna och det är heller inte schysst mot vikarierna. Introduktionen ska vara lång. Jag har själv upplevt att vikarier sätts in för att gå bredvid, som det heter – men på grund av personalbrist får de jobba som oss andra istället. De ordinarie får visa vikarien allt och det blir ett extra stresspåslag. Inte undra på att folk inte vill jobba inom omsorgen.
Carina Lindestål undrar om politikerna har funderat över vilka som ska ta hand om dem och deras anhöriga en vacker dag.
– Hur vill ni bli bemötta? Försök att tänka er in i detta.
TEXT
PETER A ROSÉN
FOTO
PRIVAT
Chefredaktör & ansvarig utgivare
