KRÖNIKA
Jag bojkottar världsmästerskapet i fotboll, som spelas i människofientliga Qatar mellan 20 november och 18 december.
Många slavarbetares liv har offrats på mästerskapsaltaret.
Enorma klasskillnader
Tusentals arbetare dog under uppbyggandet av arenor och annat, enligt flera rapporter – det handlade om gästarbetare från Nepal, Indien, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och andra länder, som jobbade under vedervärdiga förhållanden och med ett fåtal kronor i timlön.
Qatar, en öken- och slavstat där klasskillnaderna är enorma, behandlar dessutom kvinnor, homosexuella och islamkritiker på ett vidrigt sätt.
”Vanliga människor i Qatar hade nog önskat sig helt andra typer av investeringar än svindyra fotbollsarenor och andra skrytbyggen som är kopplade till den korrumperade överhetens världsmästerskap i fotboll”
Peter A Rosén, krönikör
Det finns, exempelvis, specialstraff för kvinnor som bryter mot klädkoderna.
Och homosexuella får inte ens vistas i landet.
Det kan leda till piskrapp, eller dödsstraff i värsta fall.
Regimen i Qatar kan helt enkelt inte stava till mänskliga rättigheter.
Och vanliga människor i Qatar hade nog önskat sig helt andra typer av investeringar än svindyra fotbollsarenor och andra skrytbyggen som är kopplade till den korrumperade överhetens världsmästerskap i fotboll.
Inte viktigt på riktigt
Fotboll är inte viktigt på riktigt.
Det är i, bästa fall, god underhållning – och människan är, som bekant, i behov av både bröd och skådespel.
”Sport är det nya opiumet för folket i de sekulariserade länderna”
Sport är det nya opiumet för folket i de sekulariserade länderna (som i Sverige, där ytterst få är aktivt religiösa).
Jag tycker själv att sport, framför allt ishockey och fotboll, fungerar som trivsam och nödvändig bedövning emellanåt – en optimal verklighetsflykt.
Men jag kan inte njuta av ett idrottsmästerskap som arrangeras i ett människofientligt land.
Tänker inte se en minut av skiten.
Jag tänder i stället några ljus för de döda arbetarna.
Foto: Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
