LÄNET
Här kommer en uppföljning på våra artiklar om mamman, i Kalmar län, som anser att kommun och stat har kidnappat hennes barn.
– Jag tycker också att det ska betecknas som en kidnappning. Det är min uppfattning, säger barnens farfar.
Vår tidning pratar med honom via telefon på söndagen.
Han betonar att han och hans fru aldrig har sett några tecken på att barnen ska ha blivit slagna.
– Det hade vi märkt i sådana fall.
”Det finns inget avvikande över huvud taget – inga droger, inga blåmärken”
DE OMHÄNDERTAGNA BARNENS FARFAR
– Och det finns ingen polisanmälan mot föräldrarna. Det finns inget avvikande över huvud taget – inga droger, inga blåmärken. Det är uppenbart att det finns saker i socialens material som inte stämmer. De ljuger om vissa saker. Det handlar om uppgifter som har kunnat motbevisas, men det tar man ingen hänsyn till. Föräldrarna bor nu i ett hus, på en annan plats, men socialen har inte ens brytt sig om att göra ett besök för att se hur de har det nu.
”Varför kunde de inte få hjälp?”
Farfadern understryker också att det inte finns en enda familj på denna planet som aldrig bråkar eller pratar högljutt med varandra.
– Om det nu är så att föräldrarna hade vissa problem – varför kunde de då inte få hjälp av socialen med detta? Nej, istället går man in och tar barnen.
– Socialen tror kanske att det är det bästa för barnen. Men det är det inte. Hur kan de ha det bättre hos människor som de inte känner och som de inte trivs hos? Risken är stor att de blir traumatiserade för livet på grund av detta. Man kan straffa föräldrarna om de nu har gjort något. Men man ska inte straffa barnen för det. Och hur kan man ta barnen ifrån deras mamma?
”Det gör ont”
– Det gör ont att tänka på det. Och när de kommer hem, så kommer det ta tid att vänja sig vid föräldrarna och övriga släktingar igen. Ju längre tiden går, desto större kan problemen bli. Varför kunde inte barnen få bo hos oss istället? De har redan flyttat runt mellan tre-fyra olika familjehem. Det är inte bra för dem. Men socialen sa nej. Och vi fick ingen förklaring.
Farfadern säger att han inte vet när han och hans fru får träffa barnen igen.
– Varför straffas barnen? Vi får inga svar från socialen. Den äldsta flickan saknar framför allt sin farmor. De står varandra nära. Flickan vill att vi ska adoptera henne. Men nu får vi inte ens ha telefonkontakt med vårt barnbarn.
”Vi vill i alla fall att socialen ska gå med på att barnen får bo här hos oss under en vecka mellan jul och nyår”
DE OMHÄNDERTAGNA BARNENS FARFAR
Farfadern och farmodern hoppas att barnen får komma hem lagom till jul.
– Vi vill i alla fall att socialen ska gå med på att barnen får bo här hos oss under en vecka mellan jul och nyår. Vi har inga anmärkningar på oss. Enligt barnkonventionen får man inte förbjuda barn att träffa sina släktingar. Socialen har tagit lagen i egna händer.
– Vi har redan förlorat allt, både hus och hem, en gång, i ett krig, berättar farfadern.
TEXT
PETER A ROSÉN
ARKIVFOTO
REGION KALMAR LÄN
Chefredaktör & ansvarig utgivare
