CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA
Utan dem stannar Sverige…
Vi pratar ofta om allt som inte fungerar.
Om vårdköer.
Om brott.
Om skolan.
Och visst – det finns problem.
Många.
Men mitt i allt det där finns även något annat.
Något som sällan får rubriker.
Det som faktiskt får Sverige att fungera.
Vanligt folk.
De som går upp tidigt.
Som tar sina pass.
Som gör sitt jobb – dag efter dag, år efter år.
Ligger och sover
Undersköterskorna och sjuksköterskorna som börjar jobba när många politiker fortfarande ligger och sover.
Lastbilschauffören som håller logistiken rullande.
Butiksanställda som står där, varje dag, möter kunder och fyller på hyllor.
Läraren som försöker få ännu en klass att förstå.
Poliserna, ambulanspersonalen och räddningsstyrkorna som rycker ut, dag ut och dag in, året runt.
Utan dem stannar allt.
Det är lätt att ta det för givet.
Att maten finns i butiken.
Att bussen går.
Att vården finns där när man behöver den.
”Ytterst få skulle bry sig om exempelvis Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) tog helt ledigt under ett par veckor”
Peter A Rosén, chefredaktör, ansvarig utgivare, reporter och krönikör på ON365
Men det sker inte av sig självt.
Det sker för att människor gör sitt jobb.
Varje dag.
Jag tror att vi ibland underskattar hur mycket som faktiskt fungerar.
Inte för att systemen är perfekta – utan för att människorna i dem är det som bär upp allt.
Det är inte regeringen, riksdagen, regionerna eller kommunerna som får landet att fungera (ytterst få skulle bry sig om exempelvis Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) tog helt ledigt under ett par veckor).
Det är vanligt folk med yrkeskompetens som bär landet på sina axlar.
Det handlar om ansvar.
Och yrkesstolthet.
Pliktkänsla
Pliktkänsla.
Och kanske också något mer svårdefinierat – en vilja att få saker att fungera, trots allt.
För sanningen är att Sverige inte hålls uppe av rubrikerna.
Det hålls uppe av människorna mellan dem.
De som sällan hamnar i fokus.
De som sällan får ett tack.
De som bara fortsätter.
Och kanske är det just där, i det tysta, som styrkan finns.
Inte i det som låter mest.
Utan i det som bara fungerar.
