DEBATTARTIKEL
Kramen mellan Jimmie Åkesson (SD) och Simona Mohamsson (L) gör Tidökonflikten tydligare
Kramen mellan Jimmie Åkesson och Simona Mohamsson i Aktuellt kan framstå som ett lättsamt avbrott i en hård politisk debatt.
Men bakom bilden av två partiledare som både kan gräla och kramas finns en betydligt djupare konflikt om väljare, riksdagsspärren och regeringsmakten efter valet.
Liberalerna befinner sig i ett närmast existentiellt läge.
Partiet måste vinna tillbaka liberala väljare som är skeptiska till Sverigedemokraternas inflytande.
Samtidigt behöver Simona Mohamsson övertyga borgerliga väljare om att Liberalerna fortfarande är en pålitlig del av det blågula regeringsalternativet.
Svår balansgång
Det är en svår balansgång.
Markerar hon ett alltför stort avstånd till Åkesson riskerar Liberalerna att framstå som ett osäkert kort i regeringsfrågan.
Närmar hon sig honom för mycket kan partiet förlora just de väljare som krävs för att klara riksdagsspärren.
Även Jimmie Åkesson har motstridiga intressen.
Sverigedemokraterna tjänar på att framstå som det starka och konsekventa partiet inom Tidösamarbetet.
Genom att dra en gräns vid 3,5 procent försöker Åkesson påverka när borgerliga väljare ska sluta betrakta en röst på Liberalerna som strategiskt meningsfull.
Budskapet är i praktiken tydligt: Liberalerna får en begränsad tid på sig att bevisa att partiet kan stanna kvar i riksdagen.
Inte riskfri
Men strategin är inte riskfri.
Om Liberalerna faller ur riksdagen kan mandat försvinna från regeringsunderlaget.
Åkesson måste därför pressa partiet utan att samtidigt bidra till att det blågula alternativet förlorar valet.
Han vill stärka Sverigedemokraternas ställning inom samarbetet, men kan inte bortse från att regeringsmakten fortfarande kan vara beroende av Liberalernas väljare och mandat.
Det är därför de båda partiledarna kan bråka och kramas under samma tv-sändning.
Konflikten handlar inte främst om deras personliga relation.
Den handlar om två partier som behöver varandra för att behålla regeringsmakten, men som samtidigt konkurrerar om hur det gemensamma regeringsalternativet ska se ut.
Mohamsson behöver visa självständighet utan att lämna samarbetet.
Åkesson behöver visa dominans utan att samarbetet faller sönder.
Kramen blir därmed inte ett bevis på att konflikten är löst.
Avgörande frågan
Den blir ett sätt att visa väljarna att samarbetet kan överleva trots konflikten.
Den avgörande frågan är därför inte om Åkesson och Mohamsson kan stå bredvid varandra i en tv-studio.
Frågan är vad som händer när mandatfördelningen efter valet tvingar partierna att välja mellan sina politiska markeringar och möjligheten att bilda regering.
Kramen i Aktuellt döljer inte Tidösamarbetets grundläggande dilemma.
Den gör det synligt: Partierna måste markera avstånd för att vinna väljare – men samtidigt visa enighet för att vinna regeringsmakten.
Mikael Bertilsson
Statsvetarstudent
Läs mer om valet 2026 på vår valsajt
