DEBATTARTIKEL
I programmet 30 minuter den 19 februari 2026 säger Jimmie Åkesson att han inte bryr sig om vad Svenska kommittén mot antisemitism tycker.
Det kan låta som en skarp formulering i en tv-intervju. Men uttalandet rör en större fråga än den enskilda repliken: hur politiskt ledarskap förhåller sig till civilsamhället – och vad det betyder för demokratins legitimitet.
I en demokrati räcker det inte att vinna val. Politisk makt bygger inte enbart på mandatfördelning i riksdagen, utan också på förtroende. Legitimitet handlar om att medborgarna upplever att makthavare agerar ansvarsfullt, lyssnar och tar samhällsproblem på allvar.
Civilsamhällets organisationer är en del av den demokratiska infrastrukturen. De företräder inte ett parti, men de företräder erfarenhet, kunskap och engagemang i specifika frågor. Organisationer som arbetar mot antisemitism gör det i ljuset av historiska erfarenheter och dagens hotbild. Deras roll är att uppmärksamma risker och bidra till det offentliga samtalet.
Det betyder inte att politiker måste dela deras bedömningar i varje fråga. Oenighet är en naturlig del av demokratin. Men det finns en skillnad mellan att argumentera emot och att signalera att man inte bryr sig om vad de tycker. Det senare riskerar att urholka respekten för det öppna samtalet.
Allvarligt samhällsproblem
Antisemitism är ett allvarligt samhällsproblem. Det handlar om trygghet, rättigheter och respekt för minoriteter. I ett land som Sverige, med en historia präglad av både tolerans och perioder av exkludering, är kampen mot antisemitism en demokratisk kärnfråga. När den frågan hamnar i ett politiskt skyttegravskrig riskerar fokus att flyttas från sakfrågan till konfliktlinjen.
Demokratins stabilitet bygger på ett samspel mellan politiska institutioner och samhällets övriga aktörer. Förtroende är en central resurs. När relationen mellan politiken och civilsamhället präglas av ömsesidig respekt stärks den demokratiska kulturen. När den i stället präglas av avfärdande retorik kan det bidra till en gradvis försvagning av tilliten.
Statsvetenskaplig forskning visar att demokratier sällan försvagas över en natt. Det sker stegvis – genom att normer och relationer förändras. Små signaler kan få större betydelse än man först tror. Hur ledande politiker talar om samhällsaktörer spelar roll för vilket klimat som etableras.
I ett öppet samhälle måste politiken tåla granskning – och också tåla att bli utmanad av organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Det är just samspelet mellan politisk makt och ett aktivt civilsamhälle som skapar demokratisk motståndskraft. När det samspelet försvagas påverkas hela samhällsklimatet.
Respekt för civilsamhället
Ledarskap handlar därför inte bara om att mobilisera den egna väljarbasen. Det handlar också om att förvalta ett bredare samhällsansvar. I frågor som rör hat, diskriminering och minoriteters trygghet är det ansvaret särskilt tydligt.
Det är fullt möjligt att föra en tydlig politisk linje och samtidigt visa respekt för civilsamhällets röst. Att lyssna är inte detsamma som att hålla med. Men att öppet signalera likgiltighet riskerar att sända en annan signal – att vissa perspektiv inte är värda att tas på allvar.
När politiska ledare signalerar att de inte bryr sig om civilsamhällets röst riskerar det att försvaga den demokratiska legitimiteten.
Mikael Bertilsson
Statsvetarstudent och samhällsdebattör
