CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA
Min åsikt är nedärvd:
Stockholm ska inte lägga sig i!
Inte i onödan i alla fall…
Det finns de som tycker att det är smidigt när storebror bestämmer över allt och alla.
– Så här ska du leva, så här ska du tycka, säger ”experterna” i den så kallade huvudstaden.
I helvete heller
”I helvete heller”, tänker jag.
– Jag går väl för faan åt vilket jävla håll jag vill, som Rasken svarade när hans fru, Ida, påpekade att han gick åt fel håll.
”Sådan är jag. Ju friare jag är, desto bättre mår jag”
Peter A Rosén, ansvarig utgivare, chefredaktör, reporter och krönikör på ON365
Sådan är jag.
Ju friare jag är, desto bättre mår jag.
Jag vill bestämma över mitt liv, min tid, mina pengar, mitt arbete och min vardag i så hög grad som möjligt.
Jag gillar inte teknokratiska kontrollsamhällen som är inne och petar i varenda liten detalj (djävulen sitter i detaljerna, för övrigt).
Så få avgifter, regler, pekpinnar och förmaningar som möjligt.
Låt oss vara i fred
Jag vill kunna andas.
Det är inte konstigt att jag alltid har gillat Smålands frihetshjälte Nils Dacke.
Mannen som vägrade böja nacken när makten tryckte på uppifrån.
Han sa:
– Låt oss vara i fred (låt oss tro på vad vi vill och ge fan i vårt kyrksilver).
– Låt oss sköta vårt (handlar vi med blekingarna så gör vi det, det angår inte er däruppe i Stockholm).
– Lägg er inte i allt (ni vet inte bättre, snarare tvärtom).
”Stora delar av min släkt har bott på olika platser i det som i dag är Hultsfreds kommun sedan 1500-talet, det är belagt i källorna (förmodligen har de bott i området i tusentals år)”
Jag släktforskade för några år sedan.
Stora delar av min släkt har bott på olika platser i det som i dag är Hultsfreds kommun sedan 1500-talet, det är belagt i källorna (förmodligen har de bott i området i tusentals år).
Generation efter generation.
Småländsk jord.
Småländska skogar.
Småländska gårdar, torp, vägar, sjöar, stenar och slit.
Det gör något med en människa att upptäcka sådant.
Man inser att man inte bara råkar komma från en plats.
Man är en fortsättning på den.
Föddes i Oskarshamn
Jag är inte bara född i Småland (föddes på Oskarshamns BB 1976).
Jag är rotad här.
Djupt rotad.
Och ibland tänker jag att frihetstörsten också sitter där någonstans.
Inte som en vetenskaplig sanning.
Inte som ett blodprov.
Men som ett släktminne.
En hållning.
En inre ryggmärgsreflex.
”Det där kan låta trotsigt”
Stockholm ska inte lägga sig i.
Det där kan låta trotsigt.
Kanske till och med barnsligt.
Men för mig handlar det om något större.
Det handlar om avståndet mellan dem som bestämmer och dem som får leva med besluten.
Det handlar om alla regler som kanske ser rimliga ut på ett kontor, men som blir orimliga när de landar i verkligheten.
Vad får vi tillbaka?
Det handlar om människor som behöver bilen för att ta sig till jobbet, men ändå förväntas skämmas över den.
Det handlar om småföretagare som arbetar dygnet runt och ändå möts av fler krav, fler blanketter och fler kostnader.
Det handlar om landsbygden som alla säger sig älska i valrörelsen – men som ofta glöms bort när makten väl är fördelad (oavsett om regeringen är blå, röd, rödgrön eller blågul).
Småland i allmänhet, och Kalmar län i synnerhet, har alltid blivit styvmoderligt behandlat ända sedan Sveriges största inbördeskrig genom tiderna (Dackeupproret, som varade mellan 1542 och 1543).
”Ett undermåligt väg- och järnvägsnät”
Stockholmarna vill gärna ha våra skattepengar, men vad får vi tillbaka?
Ett undermåligt väg- och järnvägsnät, bland annat…
Där någonstans tror jag att Nils Dacke fortfarande talar till oss.
Om att frihet inte är något abstrakt ord.
Frihet är att kunna leva sitt liv utan att hela tiden bli styrd, korrigerad och misstänkliggjord.
Frihet är att få behålla mer av det man arbetar ihop.
Frihet
Frihet är att kunna bo där man vill utan att bli behandlad som ett problem.
Frihet är att staten, regionen och kommunen förstår sin plats.
De ska finnas där när de behövs.
Men de ska inte kliva in över tröskeln i onödan.
Smålänningar har ofta beskrivits som envisa.
Snåla, säger en del.
Sparsamma, säger vi själva.
Men jag tror att det finns något djupare där.
”Det handlar om självständighet”
Det handlar inte bara om pengar.
Det handlar om självständighet.
Om att inte slösa.
Inte med resurser (och inte med skattepengar).
Inte med arbete.
Inte med människors frihet.
Det finns en moral i det.
En gammal småländsk inställning som säger att man ska göra rätt för sig, men också få vara ifred när man gör det.
Man ska inte ligga andra till last.
Men man ska heller inte behöva bära hur mycket som helst på grund av andra beslut som fattas långt bort.
Kanske är det därför jag reagerar så starkt när politiken kryper närmare vardagen.
När allt ska regleras.
När allt ska styras.
Vill inte bli formad
När varje människa verkar betraktas som ett projekt som ska formas uppifrån.
Jag vill inte bli formad uppifrån.
Jag vill leva nerifrån och upp.
Från marken.
Från arbetet.
Från familjen.
Från bygden.
Från det egna ansvaret.
Det är där friheten börjar.
Inte i ett tal.
Inte i en utredning.
”I Småland är Nils Dacke en frihetshjälte”
Inte i ett beslut från någon som aldrig har gått på samma vägar, känt samma jord under skorna eller förstått varför en smålänning hellre biter ihop än ber om lov.
I Småland är Nils Dacke en frihetshjälte som exempelvis står staty i Virserum och som pryder namn som Dackehallen (Tingsryds AIF:s hemmahall i hockeyns värld), Dackestupet (friluftsanläggning i Virserum), Dackeskolan (Tingsryd), Dackarna (speedwaylaget i Målilla), Dackegrottan (i Virserum, platsen där den sårade Nils Dacke enligt legenden gömdes undan Gustav Vasas trupper), Dackeleden (Torsås), Hotell Dacke (Virserum) och Dackebygdens Kött (Virserum).
Hans namn finns kvar nästan överallt.
Nils Dacke förlorade kriget mot Gustav Vasa – men han vann något annat.
Han blev kvar i det småländska medvetandet.
En tyrann
– Gustav Vasa var en tyrann, som morfar sa.
Makten vann den där gången för snart 500 år sedan.
Så brukar historien sluta.
Men alla förlorare försvinner inte.
Vissa blir kvar som en röst.
Som ett eko mellan granarna.
Som en påminnelse om att människor inte bara vill ha bröd, trygghet och ordning.
De vill ha värdighet också.
Och värdighet kräver frihet.
Jag vet inte om min frihetstörst är nedärvd.
Men jag vet att mina rötter går djupt i Småland.
Jag vet att min släkt har funnits här sedan Nils Dackes tid.
”Jag vet att jag mår bäst när jag får sköta mitt, tänka själv och stå på egna ben”
Jag vet att jag mår bäst när jag får sköta mitt, tänka själv och stå på egna ben.
Och jag vet att varje gång någon långt där borta vill lägga livet till rätta åt mig, så vaknar något gammalt inom mig.
Kanske är det bara envishet.
Kanske är det småländsk självständighet.
Böj inte nacken i onödan
Eller också är det Dacke som fortfarande viskar mellan tallarna:
Böj inte nacken i onödan.
Och, ja, jag betalar mer än gärna skatt, men då kräver jag att vi får något för pengarna också, även här i Småland (det gäller ju inte bara staten, utan även Oskarshamns kommun; det är ju synd att säga att makthavarna i vår kommun använder skattepengarna på ett respektfullt sätt – detsamma säger jag om Region Kalmar län, som fullständigt skiter i Oskarshamns sjukhus).
I första hand är jag smålänning, i andra hand svensk.
Trevlig helg!
