INSÄNDARE
Vid 33 är man passé
Vid 35 så kan man hälsa hem
Vid 40 jämt
är man ett skämt
och högre opp
så åker man väl på en propp.
– – –
Så sjöng Hasse & Tage i sin revy ”88-öresrevyn” och året var 1970.
Ja det skrattade man åt då och man kan skratta åt det nu också.
Om det inte hade varit så tragiskt.
För på arbetsmarknaden är det precis som Hasse och Tage sjöng.
”För gammal”
Där är man inget värd om man anses ”för gammal”.
Det vill säga över 35 ungefär.
Själv sökte jag jobb under många år inom kommunikation och media, en utåtriktad bransch.
Då var jag 40 plus och det pågick tills jag var närmare 60 plus.
Jag skickade hur många jobbansökningar som helst, hade relevant utbildning på högskolenivå och erfarenhet.
Men jag blev bara vid ett par tillfällen kallad till intervju.
Och där efter dessa intervjuer fick jag beskedet: ”Tack vi hör av oss.”
Samma sak som att jag var fullkomligt ointressant.
I min före detta bransch väljer arbetsgivarna ofta att anställa unga och – som det heter ibland – ”hungriga” personer.
Med glad och ungdomlig charm.
”Vad har man som ”gubbe” med ett ej filmstjärneliknande utseende att sätta emot då? Inget”
Före detta arbetssökande, välutbildad men ej snygg
Vad har man som ”gubbe” med ett ej filmstjärneliknande utseende att sätta emot då?
Inget.
De flesta chefer är män och de vill ha unga snygga pigga tjejer. Ett säljande ansikte utåt.
Javisst.
”Korkade”
Men de arbetsgivare som bara vill ha unga är korkade.
De tänker inte på att dessa unga och hungriga, oavsett om de är kvinnor eller män, i de flesta fall är ”hungriga” på karriär och lämnar sin anställning efter ett par år eller så.
För att gå vidare till vad de anser vara ett bättre och mer häftigt jobb.
Och då får arbetsgivaren göra om hela den tidsödande anställningsrekryteringen igen.
”Det känns härligt”
Eller så kommer de unga och hungriga efter en kort tid att skaffa barn och då ska hon eller han vara barnledig under ett antal månader.
Då ska det skaffas vikarie.
Och när den barnledige kommer tillbaka kan man vara säker på att vederbörande kommer att vara hemma titt som tätt och med kort varsel vara hemma för ”vård av sjukt barn”.
”Tråkigt”
Anställer man en gubbe eller tant så slipper man dessa problem, dessutom får man då vad som ej värderas speciellt högt inom branschen idag, nämligen välgrundad erfarenhet och kunskap.
Nu har jag sedan ett par år tillbaka lämnat den så kallade arbetsmarknaden.
Det känns härligt.
Men tråkigt för alla dem som blir diskriminerade på grund av ålder och icke-snyggt utseende när de söker arbete.
F d arbetssökande, välutbildad men ej snygg
