KRÖNIKA
– Men du lyssnar ju inte!
– Men du hör ju inte!
Replikerna från den kolossalt genomtänkta filmen Yrrol känns plötsligt aktuellare än någonsin.
Nästan ingen lyssnar på någon annan än sig själv längre – och det märks.
Har du tänkt på hur samtal låter i dag?
Inte vad som sägs.
Utan hur det sägs.
Du berättar något.
Kanske något viktigt.
Kanske något som faktiskt betyder något för dig.
”Mmmm”
Och den du pratar med nickar.
Säger “mmmm”.
Tittar på dig.
”Den självupptagna personen i fråga väntar bara på sin tur”
Peter A Rosén, chefredaktör, ansvarig utgivare, reporter och krönikör på ON
Men du märker ganska snabbt:
Den självupptagna personen i fråga väntar bara på sin tur.
Det är som att själva lyssnandet har försvunnit.
Inte helt.
Men tillräckligt mycket för att det ska märkas.
”Avbryter oftare”
Vi avbryter varandra oftare.
Fyller i.
Styr samtalet tillbaka till oss själva.
– Ja, precis – så där var det för mig också…
Och visst, det är mänskligt.
Men något har förändrats.
I dag går allt snabbare.
Tankarna. Flödena. Tempot.
Vi är vana vid att få säga vår sak – snabbt, direkt, utan att vänta.
Och kanske har det smittat av sig på hur vi pratar med varandra.
”Att lyssna tar tid”
Att lyssna tar tid.
Att lyssna kräver fokus.
Och det är just det som blivit en bristvara.
Vi sitter med mobilen i handen.
Har ett halvt öga på något annat.
Är redan på väg vidare i huvudet medan någon fortfarande pratar.
”Ytligare”
Och det märks.
Samtal blir ytligare.
Kortare.
Lite tommare.
Det är inte konflikterna som försvinner.
Det är förståelsen.
”Det räcker inte att höra orden. Man måste faktiskt ta in dem också”
För det räcker inte att höra orden.
Man måste faktiskt ta in dem också.
Det här gäller överallt.
På jobbet.
Hemma.
Bland vänner.
Och kanske mest av allt i de där små, vardagliga samtalen.
De som egentligen bygger relationer.
”Slutar berättar”
För vad händer när man upplever att ingen lyssnar på en?
Jo, man slutar berätta.
Inte direkt.
Inte medvetet.
Men lite i taget.
”Man håller tillbaka. Förenklar”
Man håller tillbaka.
Förenklar.
Säger det som är lättast att säga.
Och till slut blir det som att något försvinner mellan människor.
Inte dramatiskt.
Men tillräckligt för att relationer ska bli tunnare.
Det är kanske det vi ser nu i vårt egosamhälle.
Inte att vi pratar mindre.
Utan att vi lyssnar sämre.
Och det är en större förändring än man först tror.
För i grunden handlar det om något enkelt:
Att känna sig sedd.
Att känna sig hörd.
Dags att stanna upp
Och när det försvinner – då försvinner något viktigt.
Kanske är det dags att stanna upp lite.
Nästa gång någon pratar med dig.
”Lägg bort mobilen”
Lägga bort mobilen.
Vänta.
Lyssna klart.
Inte för att svara.
”Svårare än det låter”
Utan för att förstå.
Det är svårare än det låter.
Men det märks direkt när någon faktiskt gör det.
Och kanske är det precis det vi behöver mer av just nu.
Trevlig helg!
