INSÄNDARE
Jag tycker att det är dags att skrota orden ”han” och ”hon” och i stället använda ”hen” om alla människor.
Där fick jag säkert några att sätta kaffet i halsen.
Men läs gärna klart innan ni avfärdar tanken.
Vi har redan ett kort, enkelt och könsneutralt ord som fungerar alldeles utmärkt.
Inte vana vid det
Varför ska vi då fortsätta att dela in varenda människa vi talar om i antingen ”han” eller ”hon”, även när könet inte har någon som helst betydelse?
Om en läkare skriver ut ett recept spelar det ingen roll om läkaren är man eller kvinna.
Om en busschaufför hjälper en resenär är könet lika ointressant.
Då kan vi helt enkelt säga att läkaren skrev ut receptet eller att busschauffören hjälpte resenären och därefter använda ”hen”.
Det blir varken otydligt eller konstigt.
Det känns bara ovant eftersom vi inte är vana vid det ännu.
I dag används ”hen” ofta när man inte vet vilket kön en person har eller när någon inte identifierar sig som man eller kvinna.
Det är bra, men det innebär samtidigt att ordet riskerar att markera vissa människor som undantag.
Ingen behöver pekas ut
Om alla är ”hen” behöver ingen pekas ut.
Det skulle också minska risken för att vi omedvetet placerar människor i olika fack.
Vi förväntar oss fortfarande ofta olika saker av pojkar och flickor samt av kvinnor och män.
Ett enda pronomen löser förstås inte hela det problemet, men språket påverkar hur vi ser på varandra.
När vi ständigt får veta vilket kön en person har börjar vi också, medvetet eller omedvetet, att koppla olika egenskaper till personen.
”Han är chef.”
”Hon arbetar i förskolan.”
Redan där kan gamla föreställningar och förväntningar smyga sig in.
Med ett könsneutralt pronomen riktas uppmärksamheten i stället mot vad människan gör, säger eller tänker.
Det finns också en praktisk fördel.
Myndigheter, företag och medier slipper krångliga formuleringar som ”han eller hon”, ”vederbörande” eller ”personen i fråga”.
Det räcker med ett enda ord: hen.
Kortare och smidigare
Språket blir både kortare och smidigare.
En annan fördel är att människor inte behöver få sitt kön avslöjat eller definierat i situationer där det saknar betydelse.
”Pronomen är redan ofta otydliga”
Emma, Malmö
Vi behöver inte heller gissa utifrån ett namn, ett utseende eller en röst.
Någon kommer säkert att invända att språket blir otydligt om alla kallas ”hen”.
Men pronomen är redan ofta otydliga.
Om två män förekommer i samma mening vet vi inte alltid vem ”han” syftar på.
Samma problem uppstår om två kvinnor omnämns som ”hon”.
När det behövs kan vi använda personens namn.
Det är ofta tydligare ändå.
Andra kommer att hävda att jag vill sudda ut kvinnor och män.
Det vill jag inte.
Orden ”kvinna”, ”man”, ”flicka” och ”pojke” kommer fortfarande att finnas.
Vi kan fortfarande tala om kön när det är relevant, exempelvis inom vården, forskningen eller i en personlig berättelse.
Språk förändras
Skillnaden är att könet inte automatiskt behöver följa med varje gång vi nämner en människa.
Jag föreslår inte heller att någon språkpolis ska gå runt och rätta människor.
Språk förändras genom att vi börjar använda nya ord och formuleringar, inte genom förbud och böter.
”Myndigheter, skolor och medier skulle kunna gå före och göra hen till det självklara grundordet”
Myndigheter, skolor och medier skulle kunna gå före och göra ”hen” till det självklara grundordet.
Därefter skulle förändringen förmodligen komma ganska naturligt.
Visst skulle det kännas märkligt i början.
Alla större språkförändringar gör det.
Men efter ett tag tänker vi inte längre på dem.
Ett ord för alla
För mig handlar det ytterst om något ganska enkelt: En människa är mer än sitt kön.
Vi behöver inte sortera alla vi talar om i två språkliga lådor.
Vi kan använda samma ord om alla och bara nämna könet när det faktiskt tillför något.
Därför tycker jag att det är dags att låta ”hen” ersätta både ”han” och ”hon”.
Ett ord för alla.
Enklare, tydligare och mer inkluderande.
Emma
Malmö
