OSKARSHAMNS KOMMUN
En mamma i 50-årsåldern, med adress på ett mindre ställe i Oskarshamns kommun, döms till fängelse i ett år för grov egenmäktighet med barn.
Barnets mormor döms också för grov egenmäktighet med barn.
Hon och mamman ska – solidariskt – betala 25 000 kronor i ett kränkningsskadestånd till pojken.
Mormodern får ett fängelsestraff på åtta månader.
Enligt åtalet har mamman och mormodern tillsammans, och i samförstånd, skilt pojken – som var under 15 år – från ett familjehem som vårdade sonen, med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Mamman och mormodern ska ha hämtat pojken på en plats i Skåne i november förra året – för umgänge.
Sonen skulle vara tillbaka på familjehemmet tre dagar senare.
I stället ska mamman och mormodern ha fört pojken utomlands.
”Brottet är grovt”
”Brottet är grovt eftersom de tilltalade har fört NN utomlands och då NN har en allvarlig sjukdom samt att NN ryckts upp från sin invanda miljö och därmed fråntagits sin möjlighet att träffa familjehemmet där han är placerad sedan flera år”, skriver tingsrätten.
”Sedan socialtjänsten anmält NN försvunnen påträffades denne av polis i NN (utomlands). När NN sedan den 20 november 2021 skulle hämta NN befann sig denne på sjukhus, då han drabbats av lunginflammation. NN fick åka ambulansflyg tillbaka till Sverige”, står det i domen.
Pojken återvände till familjehemmet – och där bor han fortfarande. Han har även gett uttryck för att han vill bo där.
Socialnämnden planerar nu för en ansökan om vårdnadsöverflyttning till kvinnan som driver familjehemmet.
Mamman och mormodern, som har förnekat brott, har haft visst umgänge, via video, med pojken sedan de frihetsberövades i Sverige.
Mamman vidgår i stora delar de faktiska omständigheterna – men hon menar att domstolarnas slutsatser är felaktiga.
Anledningen till att hon förnekar brott är att hon anser att hennes agerande varit försvarligt på grund av pojkens hälsa och välbefinnande – det vill säga att det har förelegat en nödsituation.
Farligt för sonen
Mamman anser att det har varit smutsigt och ohygieniskt i familjehemmet, vilket var farligt för sonen – med tanke på hans sjukdom.
Mamman menar också att sonen fallit tillbaka i sin utveckling och att han i familjehemmet råkat ut för ett antal olyckor.
Sammantaget har mamman ansett sig nödsakad att ta med sonen till ett annat land för att denne skulle få rätt vård av särskild expertis.
Mormodern har inte haft någon del i mammans agerande – hon reste i egen bil, men de har av praktiska skäl hjälpts åt med en del saker, enligt mammans och mormoderns redogörelser.
”Sammantaget anser tingsrätten att utredningen visar att NN och NN uppsåtligen tillsammans och i samförstånd planlagt att de skulle hämta NN och föra med pojken till NN (ett annat land) i enlighet med vad som anges i åtalet, vilket de sedan också gjort”, står det i domen.
”Tingsrätten har särskilt beaktat att parterna inte accepterat den ordning som gäller för överprövning av beslut om LVU, utan självsvåldigt fört bort NN. De har härigenom uppvisat en bristande respekt för och en lagtrots mot den ordning som gäller för att skydda de barn som hör till de mest utsatta i samhället. Att som i förevarande fall barnet genom bortförandet har återförts till den miljö som medfört påtagliga risker för det, medför enligt tingsrättens mening att det nu aktuella brottet har ett högt artvärde. Detta i förening med det höga straffvärdet gör att ingen annan påföljd än fängelse kan komma i fråga.”
Tingsrätten satte ned mormoderns straff till åtta månader i fängelse, med hänvisning till att hon har uppnått en hög ålder.
Chefredaktör & ansvarig utgivare
