INSÄNDARE
Att alla på Scania inte alltid behandlas lika är något många upplever.
För min del handlar det dock inte i första hand om hudfärg eller bakgrund, även om vissa kan uppleva det så.
Scania har tydliga policys och nolltolerans när det gäller rasism, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling.
”Upplever oss som utbytbara”
När sådant uppmärksammas bland oss som arbetar på golvet upplever många att det oftast får konsekvenser.
När det gäller chefer och arbetsledning upplever jag däremot att bedömningarna ibland ser annorlunda ut.
Uttalanden eller beteenden som från chefernas sida uppfattas som olämpliga eller respektlösa leder, enligt min erfarenhet, sällan till tydliga eller långsiktiga konsekvenser.
I vissa fall handlar det om tillfälliga omplaceringar eller andra lösningar som inte förändrar situationen i grunden.
Det finns en känsla bland många medarbetare av att chefer i högre grad skyddas av organisationen, eftersom de ses som företagets representanter, medan vi som arbetar i produktionen lättare upplever oss som utbytbara.
Jag återger här hur detta har uttryckts i samtal på arbetsplatsen – det är min upplevelse och den bild som många delar, inte ett konstaterande av hur Scania officiellt ser på sina anställda.
”Utbredd oro”
Jag har förståelse för att många drar sig för att anmäla problem som rör chefer.
Rädslan för att bli betraktad som besvärlig eller illojal är påtaglig, och det finns en utbredd oro för att det kan få konsekvenser längre fram, även om inget sägs öppet.
Detta är en av anledningarna till att många väljer att vara tysta – eller att uttrycka sig anonymt.
Jag skriver inte detta för att peka ut enskilda personer, utan för att beskriva den upplevelse som finns hos många av oss som arbetar på golvet.
En Scaniaarbetare
