INSÄNDARE
Snälla, låt mig få sommaren med min mamma.
Jag är bara ett barn, men ändå känns det som att vuxna tar beslut som gör ont i hjärtat på mig.
Nu säger de att det kanske ska bli tre semesterperioder på min mammas jobb.
Det betyder att hon kanske inte kan vara ledig när jag har sommarlov.
”Försöker vara stark”
Jag försöker vara stark, men sanningen är att jag blir ledsen bara av att tänka på det.
Sommaren är den tid då all stress försvinner.
När mamma inte behöver skynda sig iväg på morgonen, när vi äter frukost länge, badar, skrattar och bara är tillsammans.
Men om hon inte får vara ledig samtidigt som jag, ja, då känns det som att någon stjäl vår sommar från oss.
”Ingen har frågat mig om hur det känns att kanske inte få en enda vecka med min mamma på lovet”
I skolan har vi pratat om Barnkonventionen.
Där står det att alla barn har rätt till ett familjeliv och att vuxna alltid måste tänka på barnets bästa när de bestämmer saker (artikel 3 och 16).
Men ingen har frågat mig om hur det känns att kanske inte få en enda vecka med min mamma på lovet.
Barnkonventionen säger också att barn har rätt att säga sin åsikt i allt som påverkar dem (artikel 12).
”Påverkar mig jättemycket”
Det här påverkar mig jättemycket.
Jag vill inte ha en sommar där jag sitter ensam hemma och väntar på att mamma ska komma hem sent från jobbet.
Jag vill inte att min barndom ska bli en lång väntan på att hon ska få en stund över.
Jag vet att vuxna vill att allt ska fungera, men kan de snälla komma ihåg oss barn också?
”Har bara en barndom”
Vi får bara en barndom.
En enda.
Och våra somrar tillsammans med våra föräldrar är minnen vi bär med oss hela livet.
Snälla – tänk på oss innan ni bestämmer något som tar bort den tiden.
Ett barn som bara vill ha sin mamma på sommaren
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
