INSÄNDARE
Jag har tidigare kommenterat nedstängningen av akuten så här:
När jag flyttade till Oskarshamn för drygt 30 år sedan hade sjukhuset attraherat flera utifrån kommande mycket kompetenta läkare, som bidrog till att sjukhuset var framstående inom kirurgi, medicin och ortopedi.
Det sas till och med att regionen hade två universitetskliniker, Linköping och Oskarshamn.
Tiderna, värderingar och prioriteringar har långsamt förändrats.
Tidigare flyttade, lockades eller hänvisades kompetensen till orter där behovet fanns, vilket var helt naturligt.
”Allt svårare att hävda sig”
Dagens kompetenta individer prioriterar annorlunda, den privata sfären har ökat i betydelse.
Landsorten har fått allt svårare att hävda sig.
När det gäller Oskarshamn med omnejd finns här tyngdpunkten när det gäller näringslivet i Region Kalmar län, som insändarskribenter tidigare har påpekat, Scania, OKG, Saft, Be-Ge, Elajo, Södra Cell, med flera.
Resultatet av dessa förskjutningar när det gäller livsval och prioriteringar i offentlig verksamhet ser vi nu när sjukhuset i Oskarshamn långsamt nedmonteras, sannolikt ett resultat av dessa samhälls- och attitydförändringar.
”De som förvaltar skattemedel och tillhör den tärande sektorn verkar inte ha riktig förståelse för betydelsen av den närande sektorn”
Olle Hollertz, pensionerad psykiater
De som förvaltar skattemedel och tillhör den tärande sektorn verkar inte ha riktig förståelse för betydelsen av den närande sektorn.
Näringslivet behöver stöd av det offentliga, bland annat hälso- och sjukvård, men de som planerar sjukvårdens strukturförändringar har ett annat perspektiv och följer med strömmen.
Med min bakgrund, har gjort AT, ST i Oskarshamn och Västervik, arbetat 30 år på psykmottagning, korta perioder på medicinkliniken i Oskarshamn och på vårdcentralen i Högsby, varit psykkonsult i hela länet och under fyra år ordförande i Kalmar läns läkarförening, tror jag att jag har relativt god inblick i problematiken.
En central fråga är kompetensförsörjningen.
Tidigare under 1900-talet kunde läkare, men även barnmorskor, distriktssköterskor, veterinärer och lärare av staten styras till de orter där behovet fanns.
Numer är det lönen och tillgång och efterfrågan som styr.
Idag fungerar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som ett system som hindrar flexibilitet och låser existerande strukturer.
”Dålig lösning”
Jag har frågat unga, nyexaminerade och kompetenta läkare hur mycket mer de behöver erbjudas för att överväga en fast tjänst på exempelvis hälsocentralen i Högsby.
Svaret är mellan 20 000 och 30 000 kronor mer per månad, jämfört med vanlig medellön.
Detta anser inte regionerna vara realistiskt och nyttjar istället hyrpersonal, som är en dålig lösning ur alla aspekter, förutom för den personal som kan korta arbetstiden och få dubbelt betalt.
”Problemet med SKR är att det fungerar som en kartell”
Problemet med SKR är att det fungerar som en kartell.
Trots att det finansieras via offentliga medel gäller inte offentlighetsprincipen, då SKR hävdar att de är att betrakta som en ideell förening.
Regiondirektörer, ekonomi- och HR-direktörer träffas regelbundet, men vad som avhandlas når aldrig offentligheten.
Det jag vill ha sagt med bakgrund av det jag skrivit ovan är att vi kan stapla goda argument för en lättillgänglig akutsjukvård nära medborgarna, oavsett om det är Oskarshamn, Borgholm, Vimmerby, Sollefteå, Ljungby, Lycksele med flera orter i landsorten, men dessa mottagningar/kliniker/sjukhus måste kunna bemannas med kompetent personal med visioner, som är fast anställda för att det ska vara meningsfullt och realistiskt.
”Mycket kompetenta”
I Oskarshamns fanns när jag började här mycket kompetenta yrkesutövare, på medicin-, kirurg- och ortopedkliniken.
Det var dessa i samverkan med hängivna kollegor, sjuksköterskor och undersköterskor, som utvecklade och etablerade Oskarshamns sjukhus som en vårdinrättning i frontlinjen.
Vill vi ha tillgänglig sjukvård av hög kvalitet i landsorten måste kompetensförsörjning kunna garanteras.
Det är basalt, men ingen vet hur det ska realiseras.
”Det var tidigare lättare att rekrytera kompetent personal på 1970-, 80- och 90-talen till landsorten”
Här spelar också andra faktorer in, som ligger utanför regionledningens kontroll, men ingen vet i vilken grad det försvårar rekrytering.
Det var som jag skrev tidigare lättare att rekrytera kompetent personal på 1970-, 80- och 90-talen till landsorten.
Hängivna doktorer som själva ville utvecklas och förverkliga en vision.
Avvägningen mellan yrkesliv och privatliv var för dessa individer annorlunda än idag.
”Inte omöjligt”
Prioriteringarna är också annorlunda idag, det sociala vardagslivet väger tyngre och större sjukhus och större städer är mer attraktiva.
I faktiska tal råder ingen brist på läkare och sjuksköterskor på nationell nivå, men subspecialisering och regelverk för privat etablering har bidragit till att läkar- och sjukskötersketätheten är betydligt högre i storstadsregioner.
Att etablera och utveckla en verksamhet i framkant är inte omöjligt, även om problematiken som företag möter är liknande, vilket Scania, med flera företag i mellanlänet, är ett bevis på.
Som sagt det blev en längre utläggning, men det gäller att ha hela bilden klar för sig, men också att ansvariga tänker, planerar och agerar långsiktigt.
För att visa att det funnits visioner att utveckla sjukvården i det som då var Kalmar läns landsting bifogar jag ett utkast från 1997.
Hälsning
Olle Hollertz, pensionerad psykiater
