SVERIGE
Här är Folkhälsomyndighetens lista över kommuner där förekomsten av TBE är förhöjd:
Blekinge län
Karlshamn
Karlskrona
Olofström
Ronneby
Sölvesborg
Dalarnas län
Avesta
Borlänge
Ludvika
Smedjebacken
Säter
Gotlands län
Gotland
Gävleborgs län
Bollnäs
Gävle
Hudiksvall
Söderhamn
Hallands län
Hylte
Kungsbacka
Laholm
Varberg
Jönköpings län
Aneby
Eksjö
Habo
Jönköping
Mullsjö
Nässjö
Tranås
Vaggeryd
Vetlanda
Värnamo
Kalmar län
Hultsfred
Kalmar
Mönsterås
Oskarshamn
Vimmerby
Västervik
Kronobergs län
Alvesta
Ljungby
Uppvidinge
Växjö
Skåne län
Bromölla
Hässleholm
Hörby
Höör
Klippan
Kristianstad
Kävlinge
Simrishamn
Sjöbo
Vellinge
Ystad
Östra Göinge
Stockholms län
Hela Stockholms område räknas som riskområde för TBE enligt Smittskydd Stockholm.
Södermanlands län
Hela Sörmland räknas som riskområde för TBE enligt Smittskyddsenheten Sörmland.
Uppsala län
Enköping
Heby
Håbo
Knivsta
Tierp
Uppsala
Älvkarleby
Östhammar
Värmlands län
Hela Värmland räknas som riskområde för TBE enligt Smittskydd Värmland.
Västmanlands län
Arboga
Fagersta
Hallstahammar
Kungsör
Köping
Norberg
Sala
Skinnskatteberg
Västerås
Västra Götalands län
Hela Västra Götalands län räknas som riskområde för TBE enligt Smittskydd VGR.
Örebro län
Askersund
Degerfors
Hallsberg
Hällefors
Karlskoga
Kumla
Laxå
Lekeberg
Lindesberg
Ljusnarsberg
Nora
Örebro
Östergötlands län
Hela Östergötlands län räknas som riskområde för TBE enligt Smittskyddsenheten i Region Östergötland.
Källa: www.fästing.nu
Källa: Folkhälsomyndigheten
Så smittar TBE
TBE är en virussjukdom som sprids via fästingar.
Man smittas om man blir biten av en fästing som bär på TBE-virus.
Viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan föras över snabbt vid bettet.
Det betyder att man kan smittas även om man upptäcker och tar bort fästingen kort tid efter bettet.
TBE smittar inte från person till person.
De flesta som smittas får lindriga besvär och blir friska efter några dagar, men en del får en inflammation i hjärnan eller hjärnhinnorna.
Då kan sjukdomen bli allvarlig.
Det finns ingen specifik behandling mot TBE.
Vården inriktas i stället på att behandla symtomen.
Hur stor är risken?
Risken att smittas varierar mycket mellan olika delar av landet.
Den är störst i områden där TBE-virus förekommer hos fästingar och där människor ofta vistas i fästingtät natur.
Folkhälsomyndigheten delar in landet i olika riskområden. Riskområde 1 innebär måttlig till hög förekomst av TBE.
Riskområde 2 innebär låg förekomst.
Riskområde 3 innebär mycket låg eller ingen förekomst.
Risken för den enskilde beror bland annat på var man bor, hur ofta man vistas i skog, högt gräs, buskmarker, vid sjöar, i skärgårdsmiljöer eller andra fästingtäta områden – och om man är vaccinerad eller inte.
Varje år vårdas omkring 250–350 personer på sjukhus i Sverige på grund av TBE, enligt Folkhälsomyndigheten.
Vaccination
Vaccination är det bästa skyddet mot TBE.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination till vuxna och barn från tre års ålder som riskerar att bli fästingbitna i områden där förekomsten av TBE är måttlig eller hög.
Personer med nedsatt immunförsvar kan behöva vaccinera sig även vid lägre förekomst av TBE, om de bor i eller regelbundet vistas i riskområden.
Den som är osäker kan kontakta en vårdcentral eller vaccinationsmottagning för råd.
TBE-vaccination ger ett mycket gott skydd.
Enligt Folkhälsomyndigheten har cirka 90 procent av friska personer under 50 år utvecklat skydd två veckor efter den andra vaccindosen.
Två doser ger ett skydd som varar i ungefär ett år.
Därför är det viktigt att ta den tredje dosen.
Efter tre doser har nästan 100 procent av de vaccinerade skydd i minst tre år.
För ett långvarigt skydd behövs påfyllnadsdoser.
Enligt 1177 får de flesta tre doser det första året.
För personer som är yngre än 50 år när vaccinationen påbörjas tas den tredje dosen fem till tolv månader efter den andra dosen.
Den fjärde dosen tas tre år efter den tredje dosen.
Därefter rekommenderas påfyllnadsdos vart tionde år.
TBE-vaccination skyddar mot TBE, men inte mot andra fästingburna sjukdomar, exempelvis borrelia.
Därför är det fortfarande viktigt att försöka undvika fästingbett och att kontrollera kroppen efter vistelse i naturen.
Så minskar du risken för fästingbett
Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt.
De är främst aktiva under vår, sommar och höst.
För att minska risken för fästingbett kan du:
Använda heltäckande kläder när du rör dig i högt gräs, skog och buskmarker.
Stoppa ner byxbenen i strumporna om du vistas i fästingtäta områden.
Kontrollera kläder och hud regelbundet när du är ute.
Kontrollera hela kroppen efter vistelse i naturen, eftersom fästingar kan krypa innanför kläderna.
Titta extra noga i knäveck, armhålor, ljumskar, hårbotten och bakom öronen.
Ta bort fästingar så snart du upptäcker dem.
Fästingen tas bort med pincett eller fästingborttagare.
Ta tag så nära huden som möjligt och dra rakt ut.
Tvätta därefter bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.
Mygg- och fästingmedel kan användas som ett komplement, men Folkhälsomyndigheten betonar att sådana medel inte ger ett tillförlitligt skydd mot fästingbett.
Källor: Folkhälsomyndigheten och 1177
