KRÖNIKA
Minnet sviker – alltid.
Nu är det åter värmesäsong.
I kombination med valår framstår det som den perfekta släggan för att få oss att rösta ”rätt”.
Ingen kommer ihåg och ingen varken vill eller kan förklara.
Ni har säkert glömt det sedan länge, men förra sommaren var det Spanien som stod i blickfånget.
Ingen hejd
Det fanns ingen hejd på den katastrof människorna hade drabbats av.
Samma sak var det med södra Frankrike, men där var det inte värmen som var problemet utan skogsbränderna.
Som kuriosa kan nämnas att skogen inte självantänder på grund av jordens värme.
Torka i kombination med slarviga människor är huvudorsaken till alla skogsbränder.
SVT slog på stort och skickade ner en av sina mest märkestrogna reportrar till Spanien, där hon stod svettig i hatt och rapporterade dramatiskt, inramad av en väl utvald, torr plats.
Både denna och förra sommaren har min hustru och jag varit i bröllopssvängen.
Förra året bar det av till Frankrike i ”extremhettan”, vilket jag rapporterade om.
Häromdagen var vi i Spanien i ”superhettan”.
Inte outhärdligt
Ja, det var varmt – 40–42 grader – men långt ifrån outhärdligt.
Katastrof?
Nja, möjligtvis lite jobbigt för oss som inte är vana, men vardag för alla dem som är födda och bor där.
Man får anpassa sig, liksom vi får göra på vintern.
Svårare än så är det inte.
”Vad är det med värmen som får oss att hetta till?”
Wolter Stackelberg, krönikör
Vad är det med värmen som får oss att hetta till?
Låt oss börja med en specifik grad.
Det är inte graden i sig, utan upplevelsen av den, som är grejen.
För en meteorolog är det mycket mer komplicerat än så.
Det är solen som värmer jorden så att den blir beboelig för dig, mig, växtligheten och allsköns varelser. Eller allt levande, kort och gott.
När temperaturen kommuniceras är det inte solens påverkan på en yta eller din hud som avses, utan lufttemperaturen.
Redan där kan det virra till sig, eftersom en termometer visar temperaturen på själva givaren, till exempel ”bulben” på en vanlig glastermometer.
Är den i solen visas en hög temperatur.
Så långt är nog alla med.
Det här gör att du kan sitta och lapa sol i fjällen på våren trots att själva luften inte är mer än 12–15 grader. Din hud och luften närmast värms av solen.
Vinden ställer till det
Vinden ställer till det för våra sinnen.
Vid blåsig väderlek, där det kan kännas kallt vid 12–15 grader, är det vinden som blåser ”bort” den skyddande hinna av högre temperatur som kroppen har skapat.
Är vinden varmare än kroppstemperaturen ger det motsatt effekt, vilket man kan uppleva kring Medelhavet under sommaren.
Ytterligare en faktor är luftfuktigheten.
Man talar om ”relativ luftfuktighet”, vilket är ett mått på hur mycket fukt luften kan bära innan det faller ut som regn eller dagg.
Ju varmare det är, desto mer fukt orkar luften med.
Det gör att det känns varmare vid hög luftfuktighet när temperaturen överstiger kroppstemperaturen – och kallare när den ligger under.
Vad ska detta vara bra för?
Ett veritabelt slukhål
Självklarheter för en meteorolog, men ett veritabelt slukhål för oss övriga.
Då är det lätt att ta till sig väderkartor i gälla färger och kraftuttryck som ”extremvärme” för temperaturer som kallades ”underbart sommarväder” när jag var liten.
”Det blir som det blir”
För egen del försöker jag leva efter principen att det blir som det blir, och att det inte är något vi kan göra något åt – mer än att anpassa oss.
Det kommer andra tider
Jag kan inte tycka annat än att de myggfria och ljumma kvällar vi haft den senaste veckan, med god mat, något gott att dricka till och familj eller glada vänners sällskap, är något av det bästa man kan uppleva här uppe i nord.
Det ska vi ta vara på!
Låt inte det störas av dystopiska rapporter och glättiga väderkartor.
Det kommer andra tider – det är det enda vi vet.
