SÖNDAGSKRÖNIKAN
Så är det söndag kväll igen.
Satt jag inte just så här alldeles nyss?
Har inte veckorna blivit kortare med tiden?
Sedan slår det mig att veckan som gick var kortare än vanligt.
Jag skulle börjat jobba i måndags efter en lång ledighet, men så fick vi mer vinter än vanligt och så blev jag hemma två extra dagar.
Och onsdag blev inte heller riktigt som planerat.
Jag var ute i god tid med vädret i åtanke.
Ett par minuter i åtta parkerade jag och kryssade fram mellan snövallar och plogbilar.
”Vad göra nu?”
Men framme vid dörren till min arbetsplats tog det stopp.
Dörren var blockerad av en snövall som sträckte sig högt och brett.
Vad göra nu?
Just som jag började famla efter mobilen dök en kollega upp.
Hon sa att det sett ut likadant redan på måndagen då hon varit där och vänt hem igen utan att komma in.
Den här dagen hade vi dock mer tur.
Efter cirka en kvart kom en fastighetsskötare och släppte in oss bakvägen och vi kunde ta oss in för att hämta arbetsredskap och nycklar.
Men trasslet tog givetvis inte slut där.
Nu hade jag kunder som inte ville ha städat och andra som väcktes och kördes ur sängen tidigare än de räknat med.
Toppa det med vägar som krympt ihop till halva bredden och inte klarade möten.
”Avslappnad och kort”
Parkeringkrångel och frusna fingrar trots varma vantar.
I torsdags hade jag blivit varm i kläderna och dagen rullade på enligt plan.
Fredag blev som fredagar ska vara: avslappnad och kort.
Helgen susade förbi med skidskytte och seriemördare i sängläge.
Och imorgon tar en ny vecka sin början.
Håll huvudet kallt och fötterna varma när ni ger er ut i trafiken imorgon, så ses vi här igen nästa söndag.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
