SÖNDAGSKRÖNIKAN
Det var väldigt vad dimmigt vi har det!
Tänd lyset!
Putsa mina glasögon!
Nej, det har inte gett någon effekt.
Hela veckan har gått i suddighetens tecken.
Bältros i ögat
Och anledningen till det stavas bältros.
I ögat.
Allt tog sin början förra helgen när det som tidigare varit en liten rodnad under mitt vänstra öga blev en svullnad som spred sig till ögonlocket och djupnade i färg.
På lördagen tyckte jag nog mest att det var irriterande att ha ett utslag på ett så synligt ställe.
Söndagen kom och trots mjukgörande ögonsalva var rodnaden kvar.
När måndagen tog sin början blev jag till slut på allvar bekymrad.
Sambon hade precis vaccinerats mot bältros, fördelat på två doser, själv var jag just färdig med vaccineringen mot TBE.
Att vaccinera mot bältros hade jag inte haft råd med tyvärr.
Och nu stod jag framför spegeln och försökte räkna ut hur många dagar som passerat sedan rodnaden visade sig.
Väldigt viktig
Nu var frågan om tid plötsligt väldigt viktig.
Att komma under snabb behandling är avgörande när det handlar om misstänkt bältros.
Efter en avbokad städning och därmed en kortare arbetsdag ringde jag min hälsocentral för att be om en medicinsk bedömning.
”Jag fick en tid samma dag och mottogs av en sjuksköterska som snabbt konstaterade att en läkare behövde titta på det här”
Caroline Andersson, krönikör
Redan i telefon förstod jag att detta togs på stort allvar.
Jag fick en tid samma eftermiddag och mottogs av en sjuksköterska som snabbt konstaterade att en läkare behövde titta på det här.
Efter en första kontroll anslöt ytterligare en läkare och ännu en kontroll genomfördes.
Så fort bältros var konstaterad blev det en genomgång av vad som nu väntade och uthämtning av medicin och salva för behandling.
Tog klivet in i dimman
Redan samma eftermiddag tog jag klivet in i dimman och där befinner jag mig fortfarande.
Förklaringen till det stavas ögonsalva fem gånger om dagen med fyra timmar emellan.
Lägg till medicin tre gånger per dag och en himla massa vatten för att skydda njurarna mot eventuella biverkningar och jag har irrat runt kissnödig och dimögd.
Dygnets alla vakna timmar.
I morgon tar jag sista tabletterna och smörjan i ögonen ska vara slut.
Tänd lyset!
Med tanke på de berättelser jag läst och hört om ”helveteseld”, det heter så på norska, inser jag att mitt lidande har varit minimalt.
Och då en kan drabbas mer än en gång blir det till att vaccinera mot eländet, för sån här tur har jag nog inte igen.
Eventuella stavfel beror helt och hållet på dimman.
Tänd lyset!
