LÖRDAGSKRÖNIKAN
I dag kommer ni att få läsa något ovanligt.
En ganska kort lördagstext.
När ni läser detta är det antagligen lördag och igår var det studenternas dag här i Oskarshamn.
Så även för min dotter som efter fyra år på Gymnasiesärskolan på Oscars nu fick ”springa ut”.
Som ni förstår så var gårdagen inte en optimal dag för att skriva krönika så när dessa rader skrivs så är det torsdag kväll.
Förberedelserna och planeringen har varit på gång ett bra tag, men nu ska alla bitarna falla på plats. Man vill ju att dagen ska bli något att minnas.
Björkar, ballonger, blommor, studentplakat och presenter är ordnat. Mat, dryck, kaffe och tårta är fixat. Jag och Hannahs mamma har samarbetat bra och nu hoppas vi bara på ett bra försommarväder – sol och blå himmel vore finfint.
”Glad överraskning”
Det blir ett begränsat firande men vi har fått besök från Skåne, det blir en glad överraskning för Hannah som inte träffat farmor och min faster och farbror på nästan sexton månader.
Som tur är har vaccineringen underlättat för oss att träffas, men man får ju fortfarande tänka sig för och hålla på distansen.
”Bara att få träffas på riktigt är fantastiskt”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Men bara att få träffas på riktigt är fantastiskt.
Studentdagen är en stor dag i livet, även om den var av större betydelse rent studiemässigt en gång i tiden.
Dagens studenter vet inte att det för inte alltför längesedan var en dag med riktig examen och att den som inte klarade sig fick smita ut bakvägen.
Men saker och ting förändras, både till det bättre och det sämre – det beror ju på hur man ser det.
Men en stor dag är det – och den markerar något. Slutet på en tid och en början på något helt annat.
Några studenter ska ge sig ut i arbetslivet, andra ska börja på någon högre utbildning medan vissa inte har den blekaste aning om vad de ska göra.
De flesta har tolv års skola bakom sig och nu, helt plötsligt, finns det ingen där som säger åt dig vad du ska göra. Du måste välja, ta dina egna beslut.
”Svindlande”
Det kan vara en svindlande känsla, lite skrämmande men med massvis av möjligheter.
Det hör ju till vuxenlivet, det där med att välja. Ibland blir det rätt, ibland mindre bra, men det är ju så man lär sig.
Oavsett vad alla lyckliga och nybakade Oskarshamnsstudenter ska göra i framtiden så önskar jag dem lycka på färden.
En speciell önskan om en bra framtid skänker jag naturligtvis till min älskade dotter. Hon har med en förbannad sjukdom som livskamrat sedan snart nio år nu gått ut gymnasiet.
”Lycka till min fina Hannah!”
Vägen mot vuxenlivet har börjat. Det blir små steg framåt, ett i taget. Det går kanske inte så fort, men framåt – det går det.
Lycka till min fina Hannah!
Jag finns bredvid dig och stöttar dig när du behöver det – förhoppningsvis ett bra tag till.
Men du ska leva ditt eget liv.
Ha en fortsatt fin helg!
Ta hand om varandra!
/Thomas
FOTO: PETER A ROSÉN
