INSÄNDARE
Vi sitter ofta tillsammans – men ändå var för sig.
Jag satt i ett väntrum i dag när jag råkade höra ett samtal mellan två män i 80-årsåldern.
Den ene konstaterade något som fastnade hos mig:
Att folk numera mest sitter med sina mobiltelefoner.
Eller tittar på tv-serier.
Och att allt färre verkar vilja engagera sig i föreningslivet, politiken eller idrotten.
Var det bättre förr?
Först tänkte jag, som satt mittemot och scrollade på min mobil, att det lät som ännu en klassisk “det var bättre förr”-reflektion.
Men ju mer jag funderade, desto mer började jag undra om det faktiskt ligger något i det.
För visst känner man igen bilden?
På bussen.
I väntrummet.
Vid middagsbordet.
Människor sitter tillsammans – men är någon annanstans.
I sina telefoner.
Det är inget konstigt i sig.
Tekniken har gett oss mycket.
Vi kan hålla kontakt med nära och kära, ta del av nyheter och underhållning, och få information på några sekunder.
Har vi tappat något?
Men frågan är vad vi har tappat på vägen?
Föreningslivet har länge varit en grundpelare i det svenska samhället.
Där har människor mötts, samarbetat, tagit ansvar och byggt gemenskap.
Idrotten, kulturen och det ideella engagemanget har inte bara skapat aktiviteter – utan också tillit, sammanhållning och mening.
Samma sak gäller politiken.
Ett samhälle där få vill engagera sig riskerar att bli ett samhälle där allt färre känner ansvar.
Kanske är det inte så att viljan har försvunnit.
Kanske har den bara blivit bekvämare.
”Det är enklare att scrolla än att gå på ett möte. Enklare att tycka till i kommentarsfält än att själv bidra”
Medelålders man
Det är enklare att scrolla än att gå på ett möte.
Enklare att tycka till i kommentarsfält än att själv bidra.
Enklare att konsumera än att engagera sig.
Vad händer på sikt?
Men vad händer på sikt?
Vem tränar lagen om ingen vill vara ledare?
Vem driver föreningarna vidare?
Vem tar ansvar i lokalsamhället?
”Kanske är det dags att lyfta blicken igen”
Och vad händer med oss som människor när vi allt mer lever våra liv genom skärmar?
Det krävs inte mycket för att bryta mönstret.
Ett samtal.
Ett engagemang.
Riskerar att bli sämre
Ett steg utanför det digitala.
Kanske är det dags att lyfta blicken igen.
Inte för att allt var bättre förr – utan för att något faktiskt riskerar att bli sämre framöver.
Medelålders man
