INSÄNDARE
När svaren blir ett mönster – om trovärdighet, ansvar och ledarskap…
I den offentliga debatten talas det ofta om transparens, dialog och vikten av förtroende mellan kommun och medborgare.
Det är vackra ord.
Men deras verkliga värde avgörs inte i strategidokument eller visioner, utan i hur kommunen faktiskt bemöter kritik, granskningar och sakligt formulerade frågor.
Under en längre tid har jag följt hur Oskarshamns kommun kommunicerar i frågor som rör granskningar, prioriteringar och verksamhetskritik.
Jag har också själv varit i kontakt med kommunen i flera olika ärenden.
Det som framträder är inte enskilda tillkortakommanden eller olyckliga formuleringar, utan ett konsekvent och återkommande mönster.
”Besvaras sällan rakt”
Sakfrågor besvaras sällan rakt.
I stället möts man av allmänt hållna resonemang om helhetsperspektiv, organisatoriska förutsättningar, processer och politiska prioriteringar.
Svaren är ofta språkligt korrekta, professionellt formulerade och till synes rimliga.
Men just därför blir problemet tydligare: de besvarar inte det som frågan eller frågorna faktiskt handlar om.
När extern granskning diskuteras betonas dess värde som ”inspel” eller ”underlag”, men utan att det klargörs vilka slutsatser som accepteras, vilka som förkastas och varför.
När kritik förs fram talas det om komplexitet och system, men sällan om ansvar.
När konkreta frågor ställs efterfrågas förståelse för sammanhang – utan att några tydliga besked lämnas.
”Tvärtom”
Detta sätt att kommunicera är inte aggressivt, inte arrogant och inte uppenbart felaktigt.
Tvärtom.
Det är just därför det fungerar.
Men när samma svarsmönster återkommer, oavsett fråga, oavsett kritikens art och oavsett hur konkret frågeställningen är, upphör det att vara tillfälligt.
Då blir det ett förhållningssätt.
Och där uppstår ett trovärdighetsproblem.
Förtroende i offentlig förvaltning byggs inte av formuleringar som låter välavvägda, utan av svar som är begripliga, prövbara och möjliga att utkräva ansvar för.
När svar konsekvent hålls på en abstrakt nivå, där ansvar löses upp i systembeskrivningar och helhetsperspektiv, blir det omöjligt för medborgaren att avgöra vad kommunen faktiskt menar, står för eller avser att göra.
”Ett misstag”
Det är ett misstag att tro att detta passerar obemärkt.
Gemene man är fullt kapabel att skilja mellan ett rakt svar och ett undvikande sådant.
Man behöver inte vara expert på kommunal styrning för att se när samma retoriska konstruktion används om och om igen för att undvika konkreta ställningstaganden.
I längden riskerar detta att underminera mer än enskilda beslut.
Det riskerar att skada förtroendet för kommunen som institution.
När kommunikationen uppfattas som strategisk snarare än uppriktig, när svaren upplevs vara till för att avvärja snarare än förklara, då förskjuts relationen mellan medborgare och kommun från dialog till misstro.
Till sist måste detta kopplas till ledarskap.
För i grunden är detta inte en kommunikationsfråga – det är en ledarskapsfråga.
Ledarskap i offentlig sektor handlar inte om att alltid vara bekväm, eller om att skydda organisationen från kritik.
”Svara sakligt”
Det handlar om att kliva fram, svara sakligt och ta ansvar, även när frågorna är obekväma och svaren riskerar att skapa motstånd.
Det är när det är svårt som ledarskap prövas. När granskningar ifrågasätter beslut.
När medborgare ställer krav. När det inte längre går att gömma sig bakom processer, helhetsperspektiv eller organisatoriska resonemang.
Att då konsekvent undvika sakfrågor och lösa upp ansvar i abstraktioner är, i mina ögon, ett tecken på svagt ledarskap.
Inte för att svaren är direkt fel – utan för att de saknar mod.
En stark ledare säger:
”Detta är vår bedömning.”
”Detta tar vi ansvar för.”
”Detta gör vi annorlunda – eller detta står vi fast vid, trots kritiken.”
När samma undvikande mönster upprepas över tid, i ärende efter ärende, blir bilden svår att bortförklara.
Då handlar det inte längre om försiktighet eller professionalitet, utan om en ovilja – eller oförmåga – att bära det ansvar som rollen faktiskt kräver.
”Inte vilken chef som helst”
För en kommundirektör är inte vilken chef som helst.
Rollen är ytterst bärare av både förvaltningsmässigt ansvar och förtroende.
När detta förtroende successivt urholkas, inte genom enskilda skandaler utan genom systematiskt undvikande, måste frågan till slut kunna ställas – sakligt och öppet:
Är detta det ledarskap Oskarshamns kommun behöver?
Att byta ledning är inget självändamål.
Men att låta ett svagt ledarskap fortgå, av rädsla för konflikt eller förändring, är betydligt farligare.
För i längden kostar det både tillit, engagemang och respekt – hos medborgarna, hos medarbetarna och för kommunen som helhet.
Ledarskap handlar ytterst om ansvar.
Och ansvar kan inte delegeras bort med formuleringar.
En kommuninvånare som efterfrågar ansvarstagande ledarskap
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
