INSÄNDARE
En överväldigande majoritet av svenskarna – omkring 87 procent – är positiva till jakt och jägare, påstår Jägareförbundet.
De har studerat Naturvårdsverkets rapport Djur och natur i förändring.
I rapporten visar det sig dock att allmänhetens grundinställning är så låg som 31 procent.
Att 48 procent kan acceptera jakt betyder inte att stödet är starkt.
Matematik är svårt!
Passiv acceptans
Att ”acceptera” något innebär en passiv acceptans eller tolerans, snarare än en positiv känsla.
Personerna i gruppen på 48 procent tycker troligen att jakt är acceptabelt av praktiska skäl, som viltvård eller matproduktion, men de skulle inte själva beskriva det som något de gillar.
Utredarna anser att acceptans är något helt annat och likställer detta med gillande.
Det är helt felaktigt och ger en statistiskt skev bild av jakt, vilket Jägareförbundet utnyttjar.
Det är synd – eller talande – att Naturvårdsverket inte kommenterar dessa felaktiga påståenden från Jägareförbundet.
Först räknefel och sedan en iver att framstå som bättre än vad man är.
Det gör att debatten blir snedvriden.
I rapporten frågas det om man tar avstånd från att fånga djur i fällor. Hela 53 procent tar fullständigt avstånd och 20 procent är tveksamma.
Naturvårdsverket godkänner bara levandefångst av räv i de fyra nordligaste länen.
Med dessa egna framtagna siffror kanske en förändring kan komma till stånd?
42 procent har nämligen svarat på undersökningen, och det är mycket bra.
Identiska siffror går att läsa när frågan om jakt för pälsens skull togs upp. Alltså troféjakt.
Våra stora rovdjur får, glädjande nog, hög acceptans.
Det känns då lite förvånande att jagande politiker vill minska vargpopulationen till 170 individer.
Stödet för vargen är hela 52 procent.
130 sidor
Att Jägareförbundet jublar är inte konstigt, för rapporten är stor och lång – 130 sidor.
Någonstans hävdar utredarna att jakt till 80 procent upprätthåller balansen i naturen.
Men samtidigt läser man att 43 procent instämmer med tvekan.
Vad man menar med balansen, och vems balans det handlar om, belyses inte.
Vissa slutsatser känns felaktiga, och att man inte belyser löshundsjakt är inte bra.
Det finns ingen statistik över vilken inverkan lösa hundar har på tamboskap, och inte heller någon fråga om dokumentation, exempelvis kroppskamera eller liknande.
Missförstå mig inte, som vissa i Jägareförbundet gör.
Dokumentation är en positiv redovisning som kan tas fram vid tveksamma fall, i synnerhet när paragraf 28 i jaktförordningen åberopas – den paragraf som gör att man kan avliva ett rovdjur om ens egendom attackeras.
Mikael Beckman
Täby
