INSÄNDARE
Journalist – ett drömjobb?
Journalistyrket lockar många.
Av någon anledning.
Det är många ungdomar som vill bli kända tidningsjournalister.
De tänker sig ett jobb där det alltid är spännande och full fart.
Ett jobb där de avslöjar missförhållanden i samhället och blir de utsattas röst, ett jobb där de får träffa en massa intressanta människor.
Ett jobb som ger dem makt och som gör dem både beundrade och fruktade.
Ett jobb där de själva får stå i centrum.
De drömmer om att andra journalister ska se upp till dem, de drömmer om stora journalistpriset.
”Få är kallade”
Men. Många känner sig manade men få är kallade.
Det är svårt att bli journalist idag och det kommer inte att bli lättare.
Svaret på varför det inte kommer att bli lättare är en förkortning på två bokstäver: AI.
När jag började i branschen på 80-talet var det fullt möjligt att gå den långa vägen och komma in på en tidning utan formell utbildning.
Det räckte med framåtanda, att göra ett gott intryck samt att kunna presentera arbetsprover som visade att man hade en journalistisk talang.
Det fanns dessutom relativt gott om jobb då.
Även en liten A-presstidning kunde ha en centralredaktion med ett halvdussin fast anställda journalister och ett par tre pressfotografer.
Idag har inte ens de stora borgerliga tidningarna sådan personalstyrka, i varje fall inte utanför storstäderna.
Journalist är inget framtidsyrke.
Jag är glad att jag kom in i branschen under den gamla goda tiden.
Idag är det kanske en procent av alla ungdomar med tidningsjournalistdrömmar som tar sig så långt som att få sitt drömjobb.
Och då ska de innan dess ha lyckats komma in på journalisthögskolan och klarat undervisningen där.
Men det är inte säkert att en godkänd examen från journalisthögskolan leder till fast jobb.
”Inget fel med det”
Det sållas ut även efteråt.
Få är de som efter många års studier och slit når målet att få det eftertraktade fasta tidningsjobbet.
De flesta av dem hamnar på så kallade landsortstidningar eller lokalradion.
Och då handlar jobbet till största delen om att skildra händelser som inte är de där ”stora nyheterna”.
Men det är inget fel med det.
De flesta läsare är mer intresserade av att läsa om lokala vardagliga händelser än om de stora skandalerna på riksnivå.
J Teiffel
