INSÄNDARE
Nu kan vi snart lägga det gamla året till handlingarna.
Det har varit ett tufft år med inflation och rysk aggression.
Under året som gått så har man kunnat läsa om att intresset för självhushållning har ökat. Antagligen på grund av de höjda matpriserna i kombination med att många har blivit arbetslösa och har fått mindre pengar att röra sig med.
Det är hårda tider och värre kommer det antagligen att bli.
De goda åren är över.
Drömmen om landet
Många drömmer om att flytta ut på landet. Folk har fått det sämre ställt helt enkelt.
De vill kunna odla sin egen potatis, plöja åkrar, mata grisen och kanske vara gift med en överviktig kvinna i storblommig klänning som heter Britta och som tillbringar sin mesta tid i köket vid ett sådant där stort baktråg i trä. Alla bondkvinnor är överviktiga och heter Britta. Det är bilden jag har av en kvinna i glesbygden.
Britta står vid sitt baktråg och knådar sin deg samtidigt som ett moln av bananflugor surrar runt hennes huvud och håller henne sällskap. Mannen är ute på åkern och plöjer.
Vilken mardrömstillvaro.
Mitt ointresse för självhushållning och lantbruk är levande och stabilt.
Lantliv överhuvudtaget är en miljö som automatiskt fyller mig med obehagskänslor och som får mig att lägga upp en flyktplan.
Skulle någon räcka mig en sådan där gödselgrep skulle jag bli stående helt handfallen. Jag skulle nog stå där tills jag svalt ihjäl. Korna skulle inte bli mjölkade, majsen skulle inte bli plockad och åkrarna skulle ligga för fäfot. Till slut skulle kronofogden dyka upp för utmätning och hitta kvarlevorna efter mig.
Säkrad framtid
Britta har stuckit för länge sedan eftersom hon tröttnade på att enbart ha bananflugorna som sällskap. Hon bor numera hos Dyng-Arvid uppe i Övre Rotmoset. Dyng-Arvid har levt i total isolation utan kvinnlig fägring under hela sitt liv. Det blev hårda bud för Britta redan när hon klev över tröskeln till Arvids kök. Det sägs att han satte Britta i grossess redan innan vårsådden vilket betyder att gårdens framtid är säkrad.
Och lärkorna, de drillar i skyn.
Jag tillhör inte dem som drömmer om vare sig självhushållning eller Britta.
Jag drömmer istället om frihet så att jag kan flytta till min fru.
Tyvärr ligger den friheten fortfarande några år i framtiden.
Min fru heter förresten inte Britta.
GOTT NYTT ÅR!
Peter Ferm
