ANNONS

Björn Karlsson, huvudtränare i IK Oskarshamn, och Johannes Salmonsson, assisterande tränare, i IK Oskarshamn
Björn Karlsson, huvudtränare i IK Oskarshamn, och Johannes Salmonsson, assisterande tränare, i IK Oskarshamn. Arkivfoto: Pierre Stjernfeldt

Insändare: “IKO:s utveckling under den senaste tiden börjar mer och mer likna förra säsongens debacle”

ANNONS

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

INSÄNDARE

Det här ser inte alls bra ut!

Signaturen ”IKO-supporter” undrade igår i ON om det är fler än han/hon som börjar tvivla på om IK Oskarshamns återtåg (till SHL) är allvarligt menat?

Javisst , ”IKO-supporter”, vi är många som undrar precis detsamma!

Det var nog aldrig en målsättning utan mer det numera populära uttrycket ”en vision”.

En mer sofistikerad, men diffus, variant av målsättning…

Om man sedan infriar ”visionerna” är närmast ointressant och att hålla någon/några ansvariga för ett uteblivet resultat av ”visionerna”, har kommit att bli en förolämpning när orden ”att ha ansvar” blivit det kanske mest obehagliga och hotfulla som finns?

“Dundrande fiasko”

IKO:s utveckling under den senaste tiden börjar mer och mer likna förra säsongens debacle, då klubben hade ”visionen” om att gå till slutspel, men verkligheten blev ett dundrande fiasko.

“Spelsystemet – om det verkligen finns något system? – påminner mer och mer om fjolårets”

“IKO:s samvete”

Spelsystemet nu – om det verkligen finns något system? – påminner mer och mer om fjolårets.

Backarna saknar uppspelsmöjligheter när de sätts under press och vänder helst ängsligt in med pucken mot sargen, uppspelen blir chansartade och har successivt bara blivit uppåkningar av en enda forward och IKO har förtvivlat svårt att hålla pucken någon längre tid i anfallszon, tvärt emot vad de flesta andra lagen klarar av i IKO:s egen försvarszon. 

Dessutom, många mål i dagens hockey är ”grismål”, det vill säga kamp framför motståndarmålet som resulterar i mål. IKO är nästan sämst i Hockeyallsvenskan på just kampmål. Med så många nordamerikaner i laget, som brukar personifiera detta spelsätt, så är det rent ut sagt uselt. 

Sammanfattningsvis: IKO saknar alltmer både fysisk och mental pondus. Det är som om något runnit ur dem. De blir små i alltför många situationer även mot sämre lag och precis som förra säsongen, så är ett alltför primitivt  ”spelsystem”, som är hugget i sten, på väg att göra bra spelare riktigt, riktigt dåliga. Det blir värre och värre för så gott som varje match. Som förra säsongen…

“Uttryckslöst”

Huvudtränare Björn Karlsson har mycket jobb framför sig. Både med laget och med sig själv och ”IKO-supporters” fråga om han är rätt man för jobbet (?) blir match efter match alltmer påträngande.

Förutom spelsystemet så saknar Björn Karlsson förmåga till aktiv coachning under matcherna. Han bara står där utan kontakt med spelarna och tittar uttryckslöst rakt fram med ett engagemang som om han iakttog någon som målade ett plank under drygt två timmar. En person i koma ger mer energi än vad Björn Karlsson ger spelarna under matcherna och vi längtar som bara attan efter någon med Roger Rönnbergs (huvudtränare i Frölunda) glödande blick, engagemang och djävla anamma i båset!

Nära 40 procent av säsongen har redan gått, så bara drygt hälften återstår! För en klubb som IKO, som mer påminner om en trögrörlig kommunal verksamhet än något som varje dag måste vara extremt resultatfixerat, så börjar tiden verkligen att rinna ut……

I slutändan så är hela ansvaret för IKO:s oroväckande utveckling detsamma som säsongen 2023/2024, det vill säga styrelsens. Den räcker helt enkelt inte till och ingen skulle bli förvånad om den i stället vore styrelse för en lokal bridgeklubb eller Cykelfrämjandets lokalavdelning.

“Kommer inte att lyckas”

Den har tidigare, under Johan Franzéns tid, visat en uppseendeväckande brist på beslutsförmåga och hockeykunnande och vi är säkert många som utgick från att de två nya i styrelsen skulle bli människor med ett dokumenterat hockeykunnande och även representanter för sponsorerna. Så blev det inte. Den ena av de nyinvalda  gillar (bara) hockey ”lagom mycket”, enligt egen utsago och den andre värderar fastigheter…och har ett ”omfattande nätverk nationellt”…..I vad? Ishockey är det i alla fall säkert inte.

Styrelsen var, är och fortsätter att vara kärnan IKO:s problem och den kommer inte att lyckas med ”återtåget”, eller ens komma i närheten om inte supportrar och i synnerhet de större sponsorerna inte gemensamt agerar. NU.

IKO:s samvete

+1
53
+1
1
+1
0
+1
1
+1
0
+1
4

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS