INSÄNDARE
Under de senaste månaderna har vi sett hur flera av våra arbetskamrater försvunnit från arbetsplatsen.
Personer som stått oss nära.
Det har skakat hela gruppen.
Många av oss är rädda.
Det är inget överdrivet ord.
”Sover dåligt”
Vi hör dagligen kollegor som berättar att de sover dåligt, eller knappt alls, på grund av oro.
För många börjar ångesten redan på söndagen, med en tung klump i magen inför den kommande arbetsveckan.
Tidigare hade vi roligt på jobbet.
Vi skrattade på raster och kände gemenskap.
Nu är det ofta knäpptyst.
När chefer rör sig i närheten byter vi blickar med varandra – som tysta signaler om att se glada ut, inte ta fram mobilen, visa att vi är upptagna och engagerade.
Det är så det upplevs.
Många vågar inte längre be om ledighet.
Det finns kollegor som avstår från att gå till läkare trots behov, av rädsla för att det kan påverka deras anställning negativt.
Ingen uppesittarkväll
Nu när julen närmar sig borde det vara en tid för återhämtning.
Men för flera av oss ser det annorlunda ut.
Löneutbetalningen kommer den 22 december, och många försöker hinna handla och ordna det som hör julen till.
Samtidigt arbetar vissa av oss sent den 23 december och kommer hem först vid 01- eller 02-tiden på julaftonsnatten.
För många innebär det att det inte blir någon uppesittarkväll eller möjlighet att landa inför julen.
Efter den period som varit hade det känts betydelsefullt med en liten gest av förståelse eller omtanke.
”Har försvagats”
Vi upplever att respekten för individen har försvagats.
Det är vår känsla och vår verklighet, även om Scania på pappret står för andra värderingar.
Vi skriver detta anonymt, eftersom vi vill behålla både vårt arbete och vår inkomst.
Men tystnaden har blivit för tung.
Väljer att vara anonym då jag vill ha lön och jobb kvar
