INSÄNDARE
När personalen går sönder – vem tar ansvar för OF (Omsorg för personer med funktionsnedsättning)?
Vi är många som länge har trivts inom OF och verkligen brytt oss om vårt arbete och våra brukare.
Men nu håller verksamheten på att falla samman – och ingen verkar vilja lyssna.
Personal mår så dåligt att flera gråter på jobbet.
Många är sjukskrivna
Många är redan sjukskrivna och flera har sagt upp sig.
Fler är på väg att lämna.
Trots detta ska det ha framförts uppifrån att ”lite svinn får man räkna med”.
Det säger allt om hur personalen värderas.
Vi är inte människor längre – bara namn på ett schema.
Vi skriver arbetsskador och larmar om den ohållbara arbetsmiljön, men anmälningarna avslutas utan återkoppling.
”Ingen frågar hur vi mår”
Omsorgsarbetare
Ingen tar samtalen med oss.
Ingen frågar hur vi mår.
Ingen verkar vilja förstå allvaret.
Samtidigt saknas grundläggande information för att vi ens ska kunna leva våra liv.
Vi får inga tydliga scheman, det rullas ut några veckor åt gången, vi vet inte vilka helger vi ska arbeta och kan därför inte planera vår fritid eller våra familjeliv.
Oro och misstro
Information skiljer sig dessutom från person till person, vilket skapar ännu större oro och misstro.
Vi upplever att vi inte får ärliga eller tydliga svar från ledningen.
Det har även sagts till personal att psykisk ohälsa inte är en giltig anledning att vara sjuk för, och medarbetare har nekats att gå hem trots att de mått dåligt psykiskt.
”Hur kan det vara acceptabelt år 2026?”
Hur kan det vara acceptabelt år 2026?
Inför sommaren är situationen kaotisk.
Vi får information om sommarvikarier från vikarierna själva – inte från vår chef.
Vi vet fortfarande inte hur sommaren ska lösas, vilka som ska arbeta eller vem vi ska kontakta när chefen har semester.
Enorm stress och oro
Våra egna semestrar är fortfarande inte godkända eller inlagda.
Stressen och oron bland personalen är enorm.
Samtidigt har flera chefer inom OF sagt upp sig på kort tid.
Det får oss att undra vad som egentligen pågår inom ledningen?
”Kommunal känner till problemen, men vi upplever inte att något händer”
Kommunal känner till problemen, men vi upplever inte att något händer.
Då börjar man fråga sig varför man ens är medlem i facket om ingen reagerar när arbetsmiljön raseras framför ögonen på alla.
När så många säger upp sig, blir sjukskrivna och larmar om samma saker borde någon agera.
Ledningen borde lyfta telefonen.
Kommunal borde kräva förändring.
Men i stället möts vi av tystnad.
Är rädda
Vi har försökt med allt vi kan för att förbättra situationen, men vi får ingen respons.
Nu är vi rädda för sommaren.
Fler kommer sannolikt bli sjukskrivna och flera medarbetare gör sin sista arbetsdag mitt under semestern.
Vem ska täcka upp då?
Och framför allt – hur kommer detta påverka brukarna
För det är inte bara personalen som går sönder längre.
Hela verksamheten gör det.
Omsorgsarbetare
