INSÄNDARE
Hur kan skyddsjakt på eget initiativ vara så generöst reglerad?
Länsstyrelsen i Stockholms län har tagit emot en ansökan om skyddsjakt på en rävtik och hennes fyra valpar.
Tiken hade, enligt ansökan, valt att placera lyan under en familjs bastu.
Det finns små barn och hundar i området, och därför kan det uppstå riskfyllda situationer, menar den sökande, som också är jägare.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en jägare inte verkar ha större kunskap om djurs beteende.
Fast egentligen är jag inte förvånad.
Efter jägarexamen verkar en del anse sig vara fullärda, utan behov av kompletterande kunskap eller återkommande provskjutning under uppsikt.
Undviker människor
Min uppfattning är att rävar i regel undviker människor.
Så fort rävfamiljen märker av mänsklig närvaro brukar den söka sig därifrån.
Länsstyrelsen kommer dock inte att fatta något beslut i ärendet, utan har avslutat det.
Den sökande har, i ett telefonsamtal med myndigheten, fått information om att det inte krävs tillstånd från länsstyrelsen för att bedriva skyddsjakt på rävarna.
Åtgärden faller under bilaga 4 i jaktförordningen – skyddsjakt på enskilds initiativ.
Året var 1987.
Socialdemokraterna, med Ingvar Carlsson bakom rodret, beslutade att en person på eget initiativ kan bedriva skyddsjakt på vissa djur.
Vissa restriktioner finns naturligtvis, exempelvis krav på jägarexamen, vapentillstånd, jakträtt och regler kring jakt inom detaljplanelagt område.
Men frågan är om det verkligen fungerar tillräckligt väl i praktiken.
Hus träffades av två skott
I mål B 1468-24 går det att läsa om en jägare som någon gång mellan den 5 och 8 juli 2023, utan skottlossningstillstånd från polisen, ska ha skjutit mot fåglar som han störde sig på – dessutom under en tid då många fåglar häckar.
Ett hus träffades av två skott och familjen kunde inte vistas på sin tomt. Jag har svårt att förstå hur detta kan betraktas som något mindre allvarligt.
Jägaren frikändes, såvitt jag förstår, från delar av åtalet, men dömdes till böter för skadegörelse på fasaden.
Tänk att jägare har så generösa regler att förhålla sig till – och att ingen regering sedan 1987 har sett till att någon myndighet åtminstone har bättre kontroll över vad som jagas.
Att det lagligt kan vara möjligt att idka prickskytte på exempelvis en ekorre, bara för att man retar sig på den, känns märkligt otidsenligt.
I jaktförordningens bilaga 4 anges bland annat följande:
Ekorre, grävling, hermelin, husmus, iller, lämlar, mink, mullvad, mård, mårdhund, råttor, räv, skogsmöss, sorkar, vessla, vildkanin och vildsvin som kommer in på gården eller i trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas mellan 1 juli och 30 juni.
Rimligt?
Det innebär i praktiken att dessa djur kan jagas året runt, på eget initiativ, om förutsättningarna anses vara uppfyllda.
Jag menar att detta borde ses över.
Det är inte rimligt att jakt på eget initiativ kan ske på ett sätt som gör att myndigheter i efterhand knappt vet vad som har jagats, varför det har jagats eller vilka risker som uppstått.
Djur, människor och rättssäkerhet borde väga tyngre än så.
Mikael Beckman
Täby
