SÖNDAGSKRÖNIKAN
Så var det slut på det roliga för den här gången.
OS alltså.
Hostan hänger envist kvar, men i morgon blir det återgång till vardag och arbete igen.
Efter tre långa veckor av hostande och snörvlande reser jag mig ur sängen och ger mig i kast med damm och skit på nytt.
Under min långa sjukperiod har jag gjort en iakttagelse som åtminstone gett upphov till ett och annat garv här hemma.
”Oväntad koppling”
Jag har upptäckt en oväntad koppling mellan mina luftrör och min slutmuskel.
Enkelt uttryckt: hostar jag så fiser jag.
Alla vet att för mycket halstabletter ger upphov till en orolig mage.
Men jag har ett helt annat problem.
”Värktabletter ger mig trög mage och gas”
Caroline Andersson, krönikör
Värktabletter ger mig trög mage och gas.
Mycket gas.
Detta har resulterat i att jag låter högt och mycket från både fram- och baksidan när jag är förkyld.
Pinsamt, men roligt och som vi lärde oss av doktorn i ”Fråga Lund”: du kan pausa en fis, men till slut slipper den ut.
”Vågen pekar uppåt”
Hade jag gått ner i vikt av detta hade jag tappat flera kilon under mina veckor hemma, men tyvärr väger gas så lite att vågen istället pekar uppåt.
Detta betyder en stramare regim de närmsta veckorna och en innerlig förhoppning om att slippa fler virus.
För en förkylning till så går jag till väders bara med hjälp av mina egna gaser.
Kanske det kan hjälpa något om jag också håller igen på lök, bönor och ägg?
Sambon bad om något som lockar till läsning inför veckans söndagskrönika.
Om jag lyckats med det har jag ingen aning om, men har du tagit dig ända hit så bock och tack.
Håll avståndet till varandra i dessa virustider och var flitiga med tvålen.
På återseende nästa söndag.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
