INSÄNDARE
Stressen har ökat i samhället. Företagen slimmar och effektiviserar så mycket de kan, våra hem ska ses som spekulationsobjekt och vi uppmanas att sköta vår hälsa, träna och ha perfekt BMI.
Stressrelaterade sjukdomar ökar och skickar människor i en för tidig grav.
Jag har inget minne utav att stress förekom under min barndom. Jag kände mig aldrig stressad, i alla fall. Det fanns inget att bli stressad över, så att säga.
Eftersom livet kändes oändligt så var tid något jag hade i överflöd. Skolan upplevde jag enbart som ett irriterande distraktionsobjekt på min väg genom mitt barndomsland. Därför stressade jag sällan till skolan. Jag drällde istället. Vägen till skolan var en stig i djungeln och vek man av från den där stigen så fanns det massor av spännande saker att göra och upptäcka.
Fascinerad av blinkande lampor
Som barn så var jag fascinerad av allehanda blinkande lampor. Jag kunde bli stående vid ett trafikljus hur länge som helst, helt uppslukad av mina tankar. Tänk om jag skulle bli stående vid ett trafikljus på samma vis idag?
Någon gång på förmiddagen dyker jag upp på jobbet, flera timmar försenad. Att jag har stått och glott på ett trafikljus hade inte varit något bra argument till min frånvaro.
– Du gjorde VAD för något?
Undrar chefen.
– Är du autistisk eller något? Försvinn från mitt kontor innan jag ger dig sparken!
En gång när jag var barn och på väg till skolan så slängde jag väskan med skolböcker åt helvete och bestämde mig för att ägna dagen åt att fånga grodyngel istället.
Tänk om jag skulle prioritera grodyngel idag istället för att komma i tid till jobbet? Undrar om det skulle uppskattas hos chefen?
– Nu räcker det! Du kan hämta din slutlön! Försvinn härifrån!
Klockan är kvart i sex på morgonen och jag är försenad.
Nu måste jag springa till jobbet!
Det finns inte längre någon tid för drällande.
Peter Ferm
