INSÄNDARE
Jag har gått igenom den allmänna kollektivtrafikens kostnader.
Enligt Koladas nyckeltal uppgick Region Kalmar läns nettokostnad för kollektivtrafiken till 2 359 kronor per invånare under 2025.
Nettokostnaden visar den del av verksamhetens kostnader som återstår efter att bland annat biljettintäkter, periodkortsförsäljning, reklamintäkter och riktade statsbidrag har räknats bort.
Den återstående kostnaden finansieras huvudsakligen genom regionskatt, generella statsbidrag och det kommunalekonomiska utjämningssystemet.
Region Kalmar län hade 245 477 invånare vid utgången av 2025.
Det ger följande beräkning:
2 359 kronor multiplicerat med 245 477 invånare motsvarar omkring 579 miljoner kronor.
Cirka 60 kronor per resa
Enligt Kolada genomfördes motsvarande 39,6 kollektivtrafikresor per invånare i Kalmar län under 2025.
Det motsvarar sammanlagt omkring 9,7 miljoner resor.
Om regionens nettokostnad på cirka 579 miljoner kronor delas med antalet registrerade resor blir resultatet ungefär 60 kronor per resa.
Det betyder inte att varje enskild resa kostade eller subventionerades med exakt 60 kronor. Det är ett genomsnitt som tas fram genom att två olika nyckeltal ställs mot varandra.
Men siffran visar ändå hur stor den skattefinansierade nettokostnaden är i förhållande till resandet.
Pengarna används bland annat för att finansiera löner och andra personalkostnader, drivmedel, fordon, lokaler, reparationer, service och andra utgifter som krävs för att trafiken ska fungera.
Alla kan inte använda trafiken
Pengarna kommer ytterst från våra gemensamma skatteintäkter.
Nettokostnaden finansieras genom regionskatten samt generella statsbidrag och utjämning. Statens inkomster kommer i sin tur från bland annat inkomstskatter, moms och punktskatter.
Det går förstås inte att säga att en viss skattekrona från mjölken, pizzan, elen eller drivmedlet används till just kollektivtrafiken. Skatteintäkterna är inte öronmärkta på det sättet.
Men alla invånare är ändå med och finansierar den offentliga verksamheten, direkt eller indirekt.
Det gäller även människor som promenerar, cyklar, kör moped eller använder andra färdsätt och aldrig, eller mycket sällan, åker med kollektivtrafiken.
För vissa är detta ett aktivt val. För andra är kollektivtrafiken inte användbar, exempelvis därför att arbetstiderna inte passar ihop med bussarnas och tågens tidtabeller.
En bonus- och maluseffekt
Jag ser en form av bonus- och maluseffekt i detta.
Alla är med och finansierar kollektivtrafiken, men alla har inte samma möjlighet att använda den. De som kan och väljer att åka kollektivt får en direkt ekonomisk nytta av den gemensamma finansieringen.
”De som inte kan använda trafiken betalar ändå genom skatten och får inte samma direkta nytta”
Jörgen Carlsson
De som inte kan använda trafiken betalar ändå genom skatten och får inte samma direkta nytta.
Så fungerar visserligen många skattefinansierade verksamheter. Kollektivtrafiken kan dessutom ge indirekta fördelar även för dem som inte använder den, exempelvis genom ökad tillgänglighet och minskad biltrafik.
Men när kollektivtrafikservicen inte är likvärdig i hela länet tycker jag ändå att det är rimligt att fråga hur politikerna tänker och prioriterar.
Vad är målet med att fördela våra gemensamma pengar på detta sätt när möjligheten att använda kollektivtrafiken ser så olika ut?
Vad har politiken emot att människor väljer att promenera eller cykla?
Motion och fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter och borde uppmuntras.
Ett räkneexempel
Min uppfattning är att biljettintäkterna borde täcka en betydligt större del av kollektivtrafikens kostnader.
Om hela nettokostnaden på cirka 579 miljoner kronor, rent hypotetiskt, skulle delas mellan omkring 190 000 skattebetalare i länet, motsvarar det drygt 3 000 kronor per person.
För ett hushåll med två skattebetalare blir det omkring 6 000 kronor.
Detta är endast ett räkneexempel. Det går inte att slå fast att skatten faktiskt skulle kunna sänkas med just dessa belopp.
Om biljettpriserna höjdes kraftigt skulle sannolikt både resandet, biljettintäkterna, trafikutbudet och kostnaderna påverkas. Regionen skulle dessutom kunna välja att använda pengarna till någon annan verksamhet i stället för att sänka skatten.
Men räkneexemplet visar ändå vilka stora belopp det handlar om.
Drygt 32 miljarder i hela landet
Under 2025 uppgick den redovisade nettokostnaden för kollektivtrafiken i Sverige till omkring 3 063 kronor per invånare.
Med en befolkning på drygt 10,6 miljoner motsvarar det cirka 32,5 miljarder kronor.
Region Stockholm hade den högsta nettokostnaden per invånare, 5 628 kronor. Med cirka 2,49 miljoner invånare motsvarar det omkring 14 miljarder kronor.
Om rikets nettokostnad på cirka 32,5 miljarder kronor, rent hypotetiskt, skulle delas mellan åtta miljoner personer blir resultatet drygt 4 000 kronor per person.
Inte heller detta ska läsas som en beräknad eller garanterad skattesänkning. Det är ett räkneexempel som visar storleken på den offentliga finansieringen.
Om man summerar kostnaderna under flera år handlar det om svindlande belopp som har fördelats genom den förda kollektivtrafikpolitiken.
Låg ekonomisk standard bland äldre
Jag skulle inte protestera mot en högre disponibel inkomst, eftersom jag numera tillhör gruppen över 65 år.
Statistiken över denna grupp i Kalmar län är bekymmersam.
Låg ekonomisk standard innebär att en person lever i ett hushåll vars ekonomiska standard understiger 60 procent av medianvärdet för hela landet.
Under 2024 hade 12 procent av invånarna över 65 år i Kalmar län låg ekonomisk standard. Motsvarande andel i riket var 10 procent.
Kalmar län och Jämtland Härjedalen hade därmed den högsta redovisade andelen bland landets regioner.
Kalmar län har dessutom legat över riksnivån varje år sedan 2020:
- 2020: 16 procent i Kalmar län och 13 procent i riket.
- 2021: 18 procent i Kalmar län och 15 procent i riket.
- 2022: 15 procent i Kalmar län och 13 procent i riket.
- 2023: 12 procent i Kalmar län och 10 procent i riket.
- 2024: 12 procent i Kalmar län och 10 procent i riket.
Det är skrämmande att så många personer över 65 år i vårt län lever med låg ekonomisk standard.
Alla ligger över rikssnittet
Skatten är inte den enda förklaringen till den ekonomiska situationen. Pensionernas storlek, arbetsinkomster, kapitalinkomster, hushållens sammansättning och flera andra faktorer påverkar också statistiken.
Det går därför inte att utifrån dessa siffror slå fast hur stor del av skillnaden som orsakas av skatten.
”Skatten påverkar den disponibla inkomsten och bör ingå i diskussionen”
Men skatten påverkar den disponibla inkomsten och bör ingå i diskussionen.
Den genomsnittliga totala kommunalskatten i Sverige uppgår 2026 till 32,38 procent. I den totala kommunalskatten ingår både kommunens och regionens skattesats.
Samtliga tolv kommuner i Kalmar län ligger över riksgenomsnittet. I elva av de tolv kommunerna är skattesatsen dessutom mer än en procentenhet högre än genomsnittet för riket.
Jag tycker därför att våra politiker måste förklara hur de ser på sambandet mellan höga skatter, offentliga utgifter och invånarnas ekonomiska standard.
Hur ska fler personer över 65 år i Kalmar län kunna få en tryggare och starkare privatekonomi?
Och hur säkerställer politikerna att våra gemensamma pengar används på ett sätt som är rättvist även för dem som inte kan använda den service som de är med och finansierar?
Jörgen Carlsson
Underlag: Koladas nyckeltal för nettokostnad för trafik, kollektivtrafikresor, befolkning och låg ekonomisk standard samt SCB statistik över kommunalskatterna. Beräkningarna och slutsatserna i texten är skribentens egna.
