Juristen Julia Engström svarar på frågor om testamente mellan gifta makar

Juristen Julia Engström svarar på frågor om testamente mellan gifta makar

2021-05-25 Av av Fråga Juristen

FRÅGA JURISTEN

Varje vecka svarar juristen Julia Engström på läsarnas frågor. Har du en fråga du vill ha svar på? Tveka inte att skicka den till Julia för svar. Du hittar mejladressen efter svaret på veckans läsarfråga.

Jag är en kvinna som är gift sedan 5 år tillbaka. Vi har inga gemensamma barn men har däremot två barn var sedan tidigare. Vi har nu bestämt att vi ska skriva våra testamenten. Vi vill att den andre ska få bo kvar om någon av oss dör samtidigt som vi vill att våra barn ska få ut sitt arv! Vad är mest rättvist och hur brukar andra lösa liknande situationer?

Tack för din fråga!

Vad som är rättvist är i stor utsträckning en subjektiv uppfattning. Även vad som objektivt kan tyckas vara rättvist behöver inte uppfattas som rättvist av alla. Det är dessutom farligt att börja fundera över hur andra brukar lösa liknande situationer, just eftersom två materiellt sett lika förhållanden kan ha två lösningar där den ena lösningen är ”bäst” i det ena fallet och den andra lösningen är ”bäst” i det andra fallet beroende på de inblandade individerna.

Angående huset kan man tänka sig att det ärvs av barnen men får nyttjas av den efterlevande eller att det övertas av den efterlevande makan. Om det övertas av makan kan barnen till den avlidne bli kompenserade direkt eller vid makans bortgång. Bröstarvinge har rätt till minst laglotten (1/2 av arvslotten), lagens ”rättviseskydd” för barn. Makan kan överta allt och ges rätt att bestämma hur den avlidnes barn ska få ut sitt arv, t.ex. genom att de kompenseras i pengar.

Vid ett testamentsmöte går man igenom testatorns (den som testamenterar) vilja. Tanken är att juristen likt Sokrates ska hjälpa testatorn att själv komma fram till vad denne vill och hur man ska lösa det på bästa sätt i den unika situation som varje enskilt fall utgör. Det är vanligt att man träffar mig och tror att man tänkt på allt men inser att det var så otroligt mycket mer som man inte tänkt på.

Dela gärna artikeln: