INSÄNDARE
När svenskhet blir ett politiskt test hotas sammanhållningen.
När Ungsvenskarnas ordförande Denice Westerberg säger att man inte kan vara både muslim och svensk samtidigt handlar det om mer än ett uppmärksammat uttalande.
Det handlar om synen på nationen, medborgarskapet och vem som anses tillhöra det svenska samhället.
Debatten om svenskhet är inte ny. Men den aktualiserar en av de mest grundläggande frågorna i vår tid:
Vad är det egentligen som gör någon svensk?
Det finns i huvudsak två olika sätt att se på saken.
Det ena utgår från att nationen definieras genom kultur, religion, traditioner eller ursprung.
I ett sådant synsätt blir svenskhet något som bygger på gemensam identitet och gemensamt arv.
Det andra utgår från att svenskhet bygger på medborgarskap, demokratiska värderingar, lagar och deltagande i samhället.
Två synsätt
Där blir det avgörande inte vilken religion man har eller var ens föräldrar är födda, utan att man är en del av den demokratiska gemenskapen.
Det är mellan dessa två synsätt som en av de viktigaste politiska konfliktlinjerna i dagens Europa går.
När Denice Westerberg svarar nej på frågan om man kan vara både muslim och svensk placerar hon sig tydligt i den första traditionen.
Problemet är att ett sådant synsätt riskerar att exkludera människor som i alla praktiska avseenden är en del av Sverige.
Det handlar om människor som arbetar, studerar, betalar skatt, engagerar sig i föreningslivet och tar ansvar för sina lokalsamhällen.
”Många är födda här och känner inget annat land som sitt hem”
Mikael Bertilsson, statsvetarstudent och engagerad samhällsdebattör
Många är födda här och känner inget annat land som sitt hem.
Att då få höra att man inte fullt ut kan vara svensk på grund av sin religion riskerar att skapa ett utanförskap som motverkar den sammanhållning som många politiker säger sig vilja stärka.
Samtidigt väcker uttalandet frågor för Tidöpartierna.
Moderaterna och Liberalerna har länge försvarat religionsfriheten och principen om alla människors lika värde inför lagen.
Därför ställs de nu inför en principiell fråga:
Hur långt kan man samarbeta med ett parti vars ungdomsförbund öppet ifrågasätter om svenska muslimer kan vara svenskar?
Frågan handlar inte om att människor måste vara överens om religion eller kultur.
Den handlar om vilka grundläggande principer som ska bära det svenska samhället.
Om svenskhet görs beroende av religiös tillhörighet riskerar vi att skapa ett samhälle där vissa medborgare aldrig fullt ut anses höra hemma.
Farlig utveckling
Det är en farlig utveckling.
Demokratier blir starka när människor med olika bakgrund känner att de ingår i samma gemenskap.
De försvagas när grupper ställs mot varandra och när tillhörighet görs villkorad.
”Den verkliga frågan är därför inte om en muslim kan vara svensk. Den verkliga frågan är vilket Sverige vi vill ha”
Den verkliga frågan är därför inte om en muslim kan vara svensk.
Den verkliga frågan är vilket Sverige vi vill ha.
En gemenskap
Ett Sverige där nationen definieras av religion och kulturell bakgrund, eller ett Sverige där medborgarskap, demokrati och gemensamt ansvar står i centrum.
För mig är svaret självklart.
Svenskhet ska inte vara ett politiskt test.
Den ska vara en gemenskap som håller samman ett demokratiskt samhälle.
Mikael Bertilsson
Statsvetarstudent och engagerad samhällsdebattör
