SÖNDAGSKRÖNIKAN
I förra veckans krönika avstod jag från att recensera det nya programmet ”Naked attraction”.
Och det blir ingen recension den här veckan heller.
Men trots att jag inte sett en minut av programmet kan jag inte låta bli att fundera över själva programidén och hur någon frivilligt kan ställa upp som deltagare.
Själv känner jag samma olust varje sommar då det blir uppenbart att jag måste välja bort mina heltäckande jeans och dra på shorts igen.
”Efter en lång period av kyla och därmed många lager värmande och skylande plagg att skydda mitt skinn med känns det alltid lite knepigt att kasta kläderna”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Efter en lång period av kyla och därmed många lager värmande och skylande plagg att skydda mitt skinn med känns det alltid lite knepigt att kasta kläderna.
Tar tid
Till och med att lägga undan strumporna och släppa tårna fria tar tid.
Någon gång i slutet av augusti brukar jag ha vant mig vid att gå klädd i tre, max fyra plagg (underkläderna inräknade) men drar ändå en suck av lättnad när det är dags att bylta på mig igen.
I en tidig krönika berättade jag om de tillfällen jag ofrivilligt exponerat min nakna kropp för omgivningen.
Jag ryser fortfarande när jag tänker tillbaka på det.
Och därmed är vi tillbaka vid tanken på att kasta kläderna i teve.
Vem vill vara med och varför?
”Känner man sig verkligen så trygg och avslappnad i sin egen kropp att en recension av det egna underlivet inte skapar osäkerhet”
Känner man sig verkligen så trygg och avslappnad i sin egen kropp att en recension av det egna underlivet inte skapar osäkerhet?
”Hur mår man då?”
Och om nu underliv och allt annat får tummen upp och man väljs bort på grund av sina krokiga tår, hur mår man då?
Sitter det en expertpanel av psykologer bakom scen och ger krisstöd till dem som har valts bort?
I ”Gifta vid första ögonkastet” fick de påklädda paren all tänkbar hjälp vid första tecken på grus i det äktenskapliga maskineriet.
Och då hade de i vissa fall inte ens kommit så långt som till att torrhångla med varann!
”Redan Strindberg gav sig förresten i kast med frågan om att bli bedömd utifrån sin utrustning”
Redan Strindberg gav sig förresten i kast med frågan om att bli bedömd utifrån sin utrustning.
I en av hans texter berättar han hur hans osäkerhet runt det egna könet får honom att betala en prostituerad för ”en okulär besiktning” av hans paket.
Huruvida besiktningen fick tummen upp eller tummen ner minns jag inte, men det är knappast för sin fysik författaren ifråga blivit ihågkommen i första hand.
Berömd i 15 minuter
Kanske det handlar om de berömda femton minuterna som Andy Warhol spådde att vi alla i framtiden skulle få?
Om jag får femton minuter av berömdhet, eller stjärnstatus, lär det inte handla om min kropp och dess utseende.
Inte heller mina litterära kvaliteter.
Faktum är att jag helst fortsätter leva mitt liv i anonymitet, påklädd och okänd för den breda allmänheten.
Som en lagom tjock kvinna i mina bästa år.
Foto: Freepik
