POLITISK KOMMENTAR/KRÖNIKA
Varför gör socialdemokrater, vänsterpartister och centerpartipolitiker i Oskarshamns kommun och övriga delar av mellanlänet– och mellanlänspolitiker från de andra partierna också, förutom sverigedemokrater – tummen upp för beslutet om att stänga akutmottagningen på Oskarshamns sjukhus för drop-in-patienter från och med den 1 oktober i år?
Jag hoppas verkligen inte att det är så, men jag befarar att de som verkligen bestämmer i Region Kalmar län – toppolitiker med ett Kalmar- eller Västerviksfokus – kastade fram ett saftigt och oemotståndligt köttben på förhandlingsbordet.
En ser framför sig att storasyskonen, Kalmar- och Västerviksfolket, skulle kunna ha pratat ihop sig inför de avgörande sammanträdena och under sittande möte kanske de slängde fram ett erbjudande som mellanlänspolitikerna näppeligen kunde säga nej till.
”Ni får posten som regionstyrelsens ordförande efter valet 2026, vid valvinst i någon form”, kanske de som bestämmer sa.
Känns inte som ett otänkbart rävspel, tyvärr, även om det mest låter som klassisk kohandel, något som sossar och bondeförbundare/centerpartister är vana vid.
Västervikspolitikern Angelica Katsanidou (S) är inne på sin andra mandatperiod på den åtråvärda posten.
Västervik kan knappast hoppas på en tredje mandatperiod i följd.
Och dessförinnan var Kalmarsossen Anders Henriksson ordförande i landstingsstyrelsen/regionstyrelsen.
”Sätter en peng”
Sett ur ett rättviseperspektiv är det sannerligen mellanlänets tur nu – men det är långt ifrån en självklarhet, med tanke på att småsyskonen i kommunerna Oskarshamn, Mönsterås och Högsby ofta blir överkörda av de sluga storasyskonen i Kalmar och Västervik.
Det skulle dock inte förvåna mig om mellanlänet har fått ett löfte om detta under förutsättning att Västervik och Kalmar får driva igenom ytterligare en avlövning av länets minsta sjukhus utan protester.
Jag sätter en peng på att en makthavare från Oskarshamn kommer att få posten som regionstyrelsens ordförande efter valet 2026, om inte en annan konstellation vinner.
Samtidigt vill jag, för att vara rättvis i sammanhanget, betona att regionens majoritetspartier – Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet – hela tiden har understrukit att det finns legitima vårdskäl bakom beslutet.
”Från och med den 1 oktober 2025 kan invånare inte längre söka vård på akutmottagningen på Oskarshamns sjukhus på egen hand. Det sker i stället efter en hänvisning från hälsocentralen eller på 1177 på telefon, beroende på tid på dygnet. Vid akuta tillstånd kontaktas som alltid i första hand 112″, skriver regionen i ett pressmeddelande som skickades ut i dag, den 24 juli (läs hela pressmeddelandet här).
”Körs till Kalmar eller Västervik”
”Oskarshamns sjukhus har länge haft begränsningar när det gäller akutvård. Allvarliga och tidskritiska tillstånd körs redan i dag till Kalmar eller Västervik, vilket är att föredra om det är ett allvarligt tillstånd. Många patienter som idag söker sig till Oskarshamns sjukhus är sköra äldre samt patienter med komplexa vårdbehov. Den som behöver läggas in på sjukhuset får framöver komma in direkt till en vårdplats, i stället för att behöva sitta och vänta på akutmottagningen”, skriver regionen och fortsätter:
”Antalet äldre har ökat och kommer att öka ytterligare de kommande 20 åren. Samtidigt minskar personer i arbetsför ålder och det är redan nu utmaningar med att bemanna hälso- och sjukvård och omsorg. Detta gör att hälso- och sjukvården behöver nya arbetssätt som anpassar sig till att vi kommer ha en stor mängd äldre med stora vårdbehov. Vi behöver jobba på ett annat sätt för att bättre kunna ta hand om dem som behöver det mest”, skriver regionen.
”Har redan nu bestämt mig för att rösta blankt i valet om drygt ett år”
Peter A Rosén, chefredaktör, ansvarig utgivare och reporter på ON
Jag vill också vara tydlig med att jag har jobbat som journalist sedan 1996 och jag har blivit ganska, för att inte säga mycket, cynisk när det gäller politik och politiker.
Har redan nu bestämt mig för att rösta blankt i valet om drygt ett år. Det blir således en proteströst, eller missnöjesröst.
Jag litar nämligen inte på något parti eller några politiker.
Har varit med för länge, och jag har sett för mycket, för det. Jag litar inte på någon.
”Inga applåder från pressläktaren”
Minns också vad en av lärarna sa under journalistutbildningen:
– Inga applåder från pressläktaren!
Men jag kan vara öppen med att jag främst har röstat på Vänsterpartiet genom åren (jag var väldigt röd i min ungdom), samt även på Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet.
I grunden är jag en besviken medborgare med hjärtat till vänster.
”Helt rätt, mormor”
Pappa Owe och farfar Karl var tveklöst socialdemokrater (vänstersossar, och pappa röstade på vänstern i slutet av sitt liv) och mormor Ester var förmodligen, precis som sin bror Tedde, centerpartist, men hon svarade så här när jag frågade vad hon röstade på:
– Det har du inte med att göra. Vi har dessutom valhemlighet i Sverige.
Helt rätt, mormor.
Och hon sa så här om den gamle VPK-ledaren Carl-Henrik Hermansson:
– Han är bra, synd bara att han är kommunist.
Men jag vet inte, numera tycker jag nog att morfars syster, Bertha, kom närmast sanningen när hon vid ett tillfälle beskrev politiker på följande sätt:
– Hjälper du mig, så hjälper jag dig.
”Vem gör det?”
Nej, hon var inte naiv.
Hon var gissningsvis socialdemokrat, men hon såg det fula maktspelet, där makten och arvodet tycks vara viktigast, och det gillade hon inte.
Vem gör det?
När ska politiker sluta lova runt (under valrörelser) och hålla tunt (efter val)?
Det är inte konstigt att jag, och många med mig, tappar förtroendet för samtliga, från vänster till höger.
