CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA
– Vad är det första du får upp i skallen när någon säger Nybro?
Det är en polare som ställer frågan.
– Hockeykultur, det osar hockeykultur om både Nybro och Tingsryd, svarar jag.
Jag tänker exempelvis på Björn ”Böna” Johansson, men framför allt på backen och Nybro IF-produkten Fredrik Olausson, som var en av mina favoriter under barn- och ungdomsåren.
Jag följde hans fina resa från moderklubben i Smålands mörkaste skogar till Färjestad BK i Elitserien.
Det blev SM-guld med Karlstadsgänget 1986 och Fredrik Olausson utsågs till årets junior.
Under debutsäsongen i FBK slog han till med 17 poäng (fem mål) på 29 grundseriematcher. I slutspelet noterades han för ett mål på tre framträdanden.
Säsongen dessförinnan hade han gjort 22 poäng (åtta mål) på 28 grundseriematcher med Nybro i division 1, vilket jag minns att jag (som var 8 år 1984) läste om i Oskarshamns-Tidningen/Barometern. Annars handlade merparten av artiklarna om Böna Johansson, om jag minns rätt.
Under guldsäsongen med FBK bidrog Fredrik Olausson med 16 pinnar (fyra mål) på 33 grundseriematcher. I slutspelet blev det fem poäng (tre mål) på åtta matcher.
Braksuccé
Efter ett par starka säsonger i Värmlandsklubben åkte han över till Kanada och NHL-laget Winnipeg Jets, där det blev braksuccé.
Poängmässigt var 1988–1989 och 1991–1992 hans vassaste grundseriesäsonger under karriären – han landade på hela 62 poäng under båda säsongerna.
1988–1989 fick han ihop 15 mål och 47 målgivande passningar.
1991–1992 gjorde han 20 mål och spelade fram till 42 fullträffar.
NHL-karriären gick sedan vidare i klubbarna Edmonton Oilers, Mighty Ducks of Anaheim, Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings, där han vann Stanley Cup 2002 (Fredrik Olausson gjorde sex poäng på 21 slutspelsmatcher – två mål och fyra målgivande passningar – och i grundserien blev det två mål och 13 målgivande passningar på 47 matcher).
”En bild på Fredrik Olausson, från en match med Winnipeg, fanns givetvis med där”
Peter A Rosén, chefredaktör, reporter och krönikör på ON
Hemma i pojkrummet hade jag förstås tapetserat väggarna med fotografier på hockeylag, fotbollslag, hockeykrigare och fotbollsvirtuoser.
En bild på Fredrik Olausson, från en match med Winnipeg Jets, fanns givetvis med där.
Den skicklige backen, som även representerade EC Ehrwald i Österrike under lockouten 1994–1995 och SC Bern i Schweiz säsongen 2000–2001, avslutade sin fantastiska karriär i HV71.
Såg givetvis HV71
Jag gick på högskolan i Jönköping när han kom hem till säsongen 2003–2004.
Och jag såg givetvis några av HV71:s hemmamatcher.
Fredrik Olausson landade på 21 poäng (åtta mål) på 45 grundseriematcher under debutsäsongen – och i slutspelet, som slutade med SM-guld för HV71, var han en av lagets bästa spelare (fyra mål och sex målgivande passningar på 19 matcher).
Efter tre säsonger i HV71 (han fick ihop 28 grundseriepoäng både under säsong två och tre) avslutade han karriären med en säsong i Färjestad BK (sex målgivande passningar på tolv grundseriematcher).
När jag spelar NHL 26 på mitt Playstation 5 är Fredrik Olausson given i första backparet.
”Vid sin sida har han 197 centimeter långe och 105 kilo tunge Kjell Samuelsson”
Vid sin sida har han 197 centimeter långe och 105 kilo tunge Kjell Samuelsson – Tingsryds AIF-produkten.
En stor favoritspelare, som också fanns med bland hockeyspelarna på pojkrumsväggarna.
Minns att jag läste om hans framfart i TAIF under tidigt 80-tal (han gjorde 25 poäng, elva mål, på 33 division 1-matcher under säsongen 1981–1982).
Han gick till Leksands IF inför säsongen 1983–1984, där han stannade i två säsonger.
Sedan började NHL-äventyret. Han har spelat för New York Rangers, Philadelphia Flyers, Pittsburgh Penguins och Tampa Bay Lightning.
Vann Stanley Cup
Han vann Stanley Cup med Pittsburgh Penguins 1991–1992 och VM-guld med Tre Kronor 1991.
Kjell Samuelsson har dessutom gjort några matcher i VEU Feldkirch i Österrike (1998–1999).
Fredrik Olausson var mest känd för sina offensiva kvaliteter – och Kjell Samuelsson var framför allt en defensivt skicklig back. Men han gjorde faktiskt en hel del poäng också.
Hans vassaste notering i NHL är 30 poäng (sex mål) på 74 grundseriematcher med Philadelphia Flyers under säsongen 1987–1988.
Samma säsong kom han dessutom upp i sju poäng (två mål) på sju slutspelsmatcher (bästa slutspelsskörden under NHL-karriären).
Jag kommer ihåg att äldre släktingar pratade en hel del om Fredrik Olausson, Kjell Samuelsson, Nybro IF och Tingsryds AIF på den gamla goda tiden.
De berättade också om oförglömliga derbyn mellan Nybro och TAIF, som de hade sett på plats i Nybro på 60- och 70-talen. Ja, farsan såg till och med en match mellan Nybro och Frölunda i Victoriahallen (högstadivisionen). Det blev storstryk för NIF den gången.
Både NIF och TAIF har ju, som bekant, lirat i högstadivisionen.
Nybro och Tingsryd får mig att tänka på äkta hockeykultur och underbara minnen.
Jag har sett många derbyn mellan IK Oskarshamn och Nybro och mellan IKO och TAIF under årens lopp.
Och jag måste säga att det är väldigt speciell stämning i Nybro och Tingsryd.
Framför allt i Nybro.
”Nybro – klapp, klapp, klapp…”
Det är fantastisk stämning i ladan när klacken får med sig sittplatspubliken.
”Nybro – klapp, klapp, klapp – Nybro – klapp, klapp, klapp – Nybro, klapp, klapp, klapp – Nybro, klapp, klapp, klapp…”
Får gåshud när jag tänker på vilket tryck det var Victoriahallen på 90-talet.
Det är bara upplevelserna i Oskarshamns ishall som slår det.
”IKO vinner”
Stämningen i Nybros uppfräschade hall går inte att jämföra med hur det var förr – detsamma gäller för Oskarshamn och Oskarshamns ishall som förvandlades till en ny arena för cirka 20 år sedan.
Men derbyna är alltjämt heta, och på fredagskvällen smäller det igen.
Premiäromgång i Hockeyallsvenskan – Nybro möter IK Oskarshamn, i Nybro.
Mitt tips?
IKO vinner med 4–1.
Vad tror du?
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
