KRÖNIKA
Vad är ett val – egentligen?
Det kan lätt sammanfattas med ”att vara med och staka ut Sveriges framtid” eller, för den lite mer
cyniskt lagde, ”mycket skrik för lite ull, som kärringen sade”.
I val efter val utsätts vi för löften, än från den ene, än från den andre.
Löftena är sällan helt sprungna ur den egna ideologin utan snarare anpassade efter vad avsändaren tror tilltalar mottagaren – läs väljaren.
Det är trots allt ett ganska litet antal tvivlande människor som ännu står och väger.
Pajkastning
Det är deras röster det egentligen kämpas om.
Den som vill attrahera pensionärer gör kanske klokt i att tona ner barnomsorgsfrågorna.
Vill man locka till sig miljonärer bör man nog hålla tyst om skattehöjningar och den som tycker att barnen skall lära sig något i skolan för att rustas för livet måste ges något trovärdigt svar även på den frågan.
Det här är ingen lätt ekvation att få ihop i ett valprogram som dessutom skall passa in i TV-utfrågningar, djuplodande tidningsskriverier och kampanjer på sociala medier.
Ju närmare valet vi kommer, desto mer tycks dessutom valprogrammen få lämna plats åt pajkastning och positioneringar.
”Förutom att de flesta av oss får möjligheten att uttrycka vår mening om hur vi vill ha det framöver kan ett val vara helt avgörande på individuell nivå för de personer som gör anspråk på våra pengar för sitt eget leverne”
Wolter Stackelberg, krönikör
Förutom att de flesta av oss får möjlighet att uttrycka vår mening om hur vi vill ha det framöver kan ett val vara helt avgörande på individuell nivå för de personer som gör anspråk på våra pengar för sitt eget leverne.
Det är ganska många människor vi pratar om, allt från riksdagsledamöter till fullmäktigeledamöter ute i våra kommuner.
Uppdragen kan dessutom toppas med utskottsplatser i riksdagen, nämnder och styrelseposter i den vida floran av mer eller mindre semioffentliga verksamheter som omger politiken.
Efter fullgjort uppdrag finns det goda möjligheter att bli lobbyist, kommunikatör eller en enkel konsult – även då med en rejäl andel av allas våra inbetalade skatter någonstans i näringskedjan.
Måste vara listig
Den som vill navigera i djungeln av inkomstbringande uppdrag måste vara listig.
Det duger inte att bara stå på ett torg och basunera ut partiets valprogram för tomma öron.
Minst lika viktigt är att förstå var makten kommer att finnas efter valet och vilka människor som kan bli språngbrädan till kommande uppdrag.
Den som varit med länge och kanske känner att vargarna börjar tugga en i hälarna kan i sin tur förlänga sitt politiska liv genom att framhäva sig som erfaren och framåtblickande.
Där kan det uppstå en närmast symbiotisk relation mellan dem som är på väg upp och dem som helst inte vill vara på väg ut.
”Detta ser de flesta av oss ingenting av”
Detta ser de flesta av oss ingenting av.
Det bara händer, bakom kulisserna.
Det vi ser är i stället en oändlig serie utfrågningar, partiledardebatter, allmändebatter och, inte minst, valprognoser.
Medialt lockande
Jag inser naturligtvis det medialt lockande i att genomföra och publicera en valprognos.
Till dels väcker det säkerligen ett intresse i valmanskåren, men en valprognos förblir ändå just en prognos – ungefär som en väderprognos.
Det är först när verkligheten inträffar – vare sig det är efter ett val eller när timmen då det skulle börja regna infinner sig – som man vet hur det blev.
”Jag tänker på den när jag ser opinionsstaplarna i snart sagt alla tillgängliga medier”
Jag har en gammal orgel hemma.
Ni vet en sådan där med en massa pedaler som, i kombination med tangenttryckandet, frambringar toner och klanger av allehanda slag.
Jag tänker på den när jag ser opinionsstaplarna i snart sagt alla tillgängliga medier.
Trycker man ner där, åker det upp där.
Trampar man mycket eller lite kan karaktären på det framförda stycket förändras radikalt.
Det ligger i mediedramaturgins natur att tolka vår framtid i dessa toner – ibland rentav i de mest dystopiska färger.
Se förbi bruset
Kanske är det så enkelt att ett val är konsten att se förbi bruset.
Att lyssna på löftena, titta på människorna bakom dem och därefter gå och rösta efter egen övertygelse.
Sedan kommer vi, även denna gång, att få se verkligheten när den inträffar – på ungefär samma sätt som vi ser vad det blev för väder när vi tittar ut genom fönstret.
Och först då får vi veta om allt skrik också gav någon ull.
Gå nu och rösta – om du inte redan gjort det.
