KRÖNIKA
Jag drömmer samma stressdröm en gång i veckan ungefär.
Drömmen utspelar sig någonstans kring det senaste millennieskiftet.
Jag sitter på en tidningsredaktion i min hemkommun Hultsfred.
Det ringer i en telefon.
En fast telefon.
Det är en arg chef på Östra Småland/Nyheternas huvudredaktion på Amerikavägen i Kalmar i andra änden.
”Var är dagens artiklar?”
CHEF PÅ ÖSTRA SMÅLAND/NYHETERNA
– Var är dagens artiklar? Klockan är…
– De är på gång, svarar jag.
Vi avslutar samtalet.
Det går några sekunder.
Det ringer igen.
Den här gången är det en redigerare på Oskarshamns-Tidningen/Barometern i Kalmar.
Han är ungefär lika uppskruvad som kollegan på Östran.
– Var är texterna? Just nu finns det ingenting att lägga in på Hultsfredssidan, säger han.
– Skickar alltihop inom kort, svarar jag.
”Vad ska jag skicka till dem?”
Vi lägger på.
”Herregud, vad ska jag skicka till dem?”, tänker jag.
Det ringer ytterligare en gång.
Nu är det en chef på Vimmerby Tidning. Han undrar varför jag inte har levererat något idag.
– Bara finslipningarna kvar, svarar jag.
Chefen ifråga nöjer sig med det, men betonar att deadlinen närmar sig,
Vi lägger på.
”Vad ska jag ta mig till?”
Paniken sprider sig i kroppen. Klockan rusar fram. Obönhörligt.
”Vad ska jag ta mig till? Hur kommer det sig att jag jobbar för tre tidningar samtidigt? Det här är ju inte rimligt. Vad har jag gett mig in på? Hur dum i huvudet får man vara? Snälla, säg att detta är ett skämt”, tänker jag.
Jag inser att jag inte har tillräckligt med material att skicka till de tre tidningarna.
Tittar på anteckningsblocket som ligger intill tangentbordet.
Jag har uppenbarligen intervjuat någon.
Men anteckningarna är obegripliga, nästintill.
Vilka kråkfötter.
”Vad har han sagt?”
Jag försöker ändå göra något av det som går att uttyda.
Bo Bergman (S) har jag skrivit högst upp.
Han var kommunalråd i Hultsfreds kommun på den tiden.
Jag har bevisligen intervjuat honom.
Men vad har han sagt?
Det är frågan.
Jag hittar några läsbara citat till sist och skriver ner dem.
Men det är som att vada i sirap.
Det tar en halv evighet att knacka ner kommunalrådets namn och partibeteckning i artikeldokumentet.
”Vad är det som händer?”, tänker jag.
Då vaknar jag
Paniken är nu total.
Jag inser att jag måste göra om intervjun med Bosse Bergman, men det har jag inte tid med.
Ungefär där brukar jag vakna.
”En annan gång är jag på 15 missionsauktioner under en enda helg”
PETER A ROSÉN, KRÖNIKÖR
Stommen i den drömmen är densamma varenda gång, men detaljerna kan variera en smula.
Ibland är jag på väg till en skogsbrand utanför Målilla.
Men jag hittar den inte.
Jag kör och kör och kör och helt plötsligt har jag kört vilse.
I min egen hemkommun.
15 missionsauktioner
Redigerare från de tre omnämnda tidningarna ringer (jo, vi hade mobiltelefoner även på den tiden) och undrar hur det går.
En annan gång är jag på 15 missionsauktioner under en enda helg.
Vimmerby Tidning vill ha allihop.
Östran/Nyheterna och Barometern/OT nöjer sig med en var.
Men jag får inte ur mig en enda text, trots att jag ser vad jag har skrivit i anteckningsblocket.
Sirapen är där igen, i tangentbordet.
Ett enda ord tar hur lång tid som helst att få ner.
Redigerarna ringer.
Paniken kopplar greppet om mig.
Men behöver ju inte vara en Einstein för att förstå att den här tidningsdrömmen är kopplad till en rejäl portion med stress.
Och för mig är den ju oerhört verklig – med tanke på att jag verkligen har jobbat för Östra Småland/Nyheterna, Oskarshamns-Tidningen/Barometern och Vimmerby Tidning i Hultsfreds kommun.
Kan inte låsa dörren
En annan dröm som återkommer regelbundet handlar om att jag inte kan låsa ytterdörren till lägenheten.
Jag vrider om låset, men dörren är fortfarande öppen och sekunden senare trycker någon ner handtaget och försöker ta sig in.
Jag håller emot så gott jag kan – låser dörren igen. Men låset fungerar inte. Dörren är alltjämt öppen och jag får stå där och hålla emot när den okände inkräktaren försöker ta sig in.
Intervjuade Gustav Vasa
Men nästan lika ofta har jag helkomiska drömmar.
En gång drömde jag att jag satt och intervjuade Gustav Vasa.
En annan gång intervjuade jag Gustav Vasas dödsfiende Nils Dacke.
Båda var för övrigt sköna personer som skämtade oavbrutet om allt möjligt.
Har även drömt att jag har intervjuat Tage Erlander, Olof Palme, Jan Guillou, Ulf Lundell, Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson, Carl Bildt, Gösta Ekman (den yngre) och Astrid Lindgren, med flera.
Vad drömmer du om?
TEXT
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare
