KRÖNIKA
Jag kan rädda ditt liv, kan du rädda mitt?
Läste i Oskarshamns-Tidningen att IKO-tränaren Daniel Ljungkvist nyligen räddade livet på en person som under idrottsutövande föll ihop livlös.
Att personen överlevde var tack vare det att Ljungkvist var utbildad i hjärt- och lungräddning och inte tvekade att gripa in.
Bra gjort
Bra gjort.
Det fick mig att tänka på en episod från häromåret då jag tjänstgjorde som sjukvårdsinstruktör på en av Försvarsmaktens kurser.
Kursgården där kursen genomfördes är även öppen för semestrande civilister.
Kursdeltagarna övade omhändertagande av skadad under mitt överinseende.
Vi hade hållit på under några minuter.
Det gick lugnt till och de instruktioner jag gav gavs i normal samtalston.
”Plötsligt öppnas ett fönster”
J Teiffel, krönikör
Det var ingen stor och bullrande katastrofövning.
Men plötsligt öppnas ett fönster.
I fönstret står en sur kärr… förlåt dam.
En semestrande sådan.
Hon tyckte att vi skulle hålla till någon annanstans än just där vi var.
Kände sig störd
Hon kände sig störd.
Jag sade inte vad jag tänkte.
”Nästa gång kan det vara hennes liv”
För hade jag gjort det hade det i dagens lättkränkta samhällskultur blivit jag som varit en dum och elak person och haft efterräkningar att vänta.
Detta även om jag framfört vad jag tänkte på ett sakligt vis.
Förtjänar respekt
Men vad denna dam borde tänka på är att hon ska vara j… tacksam att det finns folk som frivilligt går dessa kurser.
Det är folk som känner ansvar och som förtjänar respekt.
Vi höll på att lära oss att rädda liv.
Nästa gång kan det vara hennes liv.
J Teiffel
Specialistofficer sjukvård
