SÖNDAGSKRÖNIKAN
Beethoven komponerade ljuv musik trots tilltagande dövhet och Van Gogh målade vackra tavlor trots eller tack vare psykisk ohälsa. Men förkylning? Nej, den bidrog inte till kreativa krönikor.
Det så kallade flödet hejdades oupphörligen av nysande, hostande och snytande.
Berget av näsdukar växte sig allt större och orken blev allt mindre. Jag hade drabbats av idétorka.
Min hjärna kändes lika tom som ett urblåst ägg och paniken kom krypande.
Jag som brukar berömma mig med att vara en lugn person som löser de flesta problem jag ställs inför.
Skulle en snuva ställa till så mycket besvär och sätta käppar i hjulen för söndagskrönikan?
Inte tassanpassat
Nalle erbjöd sig att ta över, men vårt tangentbord är inte tassanpassat, så jag tackade vänligt men bestämt nej till hans erbjudande.
Det här problemet var mitt att lösa och så fullkomligt tom kunde jag inte vara trots allt.
Vad slags inspiration får man av en förkylning?
Jag började läsa allt jag kunde komma på som hade med näsor att göra.
Läste på om personer förknippade med sina luktorgan. Tycho Brahe, vars näsprotes inte alls var av silver utan mässing.
Det har senare studier av hans skelett visat.
Cyrano de Bergerac, vars näsa visserligen var imponerande, men långt ifrån den enorma kran som han porträtterats med på film.
Och Gerard Depardieu, den på alla sätt store franske skådespelaren som gavs ryskt medborgarskap av Putin.
”Helknäppt”
Gick till och med in på Wikipedia för att läsa på om just näsan, dess uppbyggnad och funktion.
Så nu vet jag det mesta om brosk, slemhinnor och flimmerhår och vad de betyder för vårt luktorgan.
Helknäppt, jag vet. Så nu behöver ingen av mina läsare ”skriva mig på näsan” för om den vet jag det mesta numera.
Till nästa vecka hoppas jag vara fri från snuva och tillbaka i god form för att kunna ge er en underhållande söndagskrönika.
TEXT
Caroline Andersson
