KRÖNIKA
I min värld osar det klassförakt om SD:s bostadspolitik.
Jag är själv hyresgäst, jag och min sambo hyr en trerumslägenhet i allmännyttans (Byggebos) område i Kristineberg i Oskarshamn, och jag måste säga att jag blev förbannad när jag via webben följde måndagskvällens fullmäktigesammanträde.
Jag upplever det som att Sverigedemokraterna i Oskarshamns kommun trampar på oss som av olika anledningar inte har råd med, eller inte vill ha, en flådig bostadsrätt eller ett hus/en villa.
Det senaste bostadsförsörjningsprogrammet antogs av fullmäktigepolitikerna på mötet i fråga – endast SD sa nej.
Partiet reserverade sig mot beslutet.
Oppositionsrådet Leif Axelsson (SD) klev upp i talarstolen och konstaterade att kommunen, genom nämnda bostadsförsörjningsprogram, ska arbeta för att motverka boendesegregation genom att skapa blandade boendeformer.
”Låter harmlöst”
– Det låter harmlöst vid första anblicken – men när man läser programtexten och utredningsunderlaget, som ligger till grund för det här beslutet, så blir det faktiskt tydligt vad det avser. Det handlar inte bara om nyproduktion i nya områden – det handlar uttryckligen även om befintliga bostadsområden. Det handlar inte bara om byggnadstyper, utan även om att skapa social blandning, sa Leif Axelsson och fortsatte:
– I utredningsunderlaget står det att bostadsbebyggelse bör blandas i större skala, exempelvis i en skolas upptagningsområde, för att skapa social blandning av varierande elevsammansättning. Det ska också tillämpas i mindre skala i varje bostadskvarter och bostadsområde. Man nämner dessutom att socialförvaltningens verktyg, såsom sociala kontakter och förturer, kan användas för geografisk spridning. Det innebär i praktiken att kommunen öppnar för att bygga billigare hyresrätter mitt i etablerade och trygga villaområden – och därefter använda socialpolitiska verktyg för att placera människor där, oavsett bakgrund och problematik. Sverigedemokraterna sätter ner foten – människor som köper villa gör det oftast som sin största livsinvestering; man söker trygghet, stabilitet och förutsägbarhet för sig själv och för sina barn. Den tryggheten riskerar nu att urholkas av politiska experiment, som syftar till att blanda befolkningen efter social bakgrund. Detta är inte naturlig integration – det är social ingenjörskonst.
– Vi menar att välfungerande medborgare, och deras barn, inte ska användas som integrationsverktyg för att kompensera för årtionden av misslyckad integrationspolitik. Integration skapas genom krav, ansvar och fungerande samhällsstrukturer – inte genom att flytta runt människor på en karta, sa Leif Axelsson.
SD ville stryka hela stycket om att all nyproduktion av bostäder ska bidra till att motverka boendesegration, inklusive tillhörande formuleringar om social blandning och tillämpning i såväl nya som befintliga bostadsområden.
”Fungerar utmärkt”
Vad tycker då SD om den blandning som redan finns, här i Kristineberg? Här bor vi, tusentals hyresgäster, i närheten av flera villakvarter.
Jag kan konstatera att det fungerar utmärkt.
Och här i mitt bostadsområde har jag bara träffat hyresgäster, både ursvenskar och människor som har invandrat från andra länder, som går till arbetet varje vardag och jobbar hårt för brödfödan.
”Är vi som bor i hyresrätter en sämre sorts människor än exempelvis villaägare?”
Peter A Rosén, chefredaktör, reporter och krönikör på ON
Här finns dessutom många trevliga pensionärer som förgyller området.
Det är sannerligen inget problemområde.
Är vi som bor i hyresrätter en sämre sorts människor än exempelvis villaägare? Den frågan får gärna SD svara på.
På tisdagen skickade jag ett mejl till Leif Axelsson med följande innehåll:
Vad är det för fel på hyresgäster? Jag är själv hyresgäst, skulle vi vara sämre än villaägare, eller? Det luktar klassförakt om det här…
”Det finns absolut inget fel på hyresgäster, och det är inte det vår kritik handlar om. Oskarshamn behöver både hyresrätter, bostadsrätter och villor. Alla boendeformer fyller en funktion och alla invånare, oavsett hur man bor, har samma värde. Det Sverigedemokraterna vänder sig emot är inte hyresgäster, utan den politiska idén att kommunen aktivt ska placera olika grupper människor i olika områden för att ”skapa social blandning” och ”varierad elevsammansättning”. När kommunen skriver att man vill blanda bebyggelse i både nya och befintliga områden, att man vill påverka skolors elevsammansättning genom bostadsplanering och att man vill använda socialförvaltningens verktyg för att fördela människor geografiskt, då är det inte längre bostadspolitik – det är social ingenjörskonst. Vi menar att detta är något helt annat än att bygga vanliga hyresrätter där de behövs. Det handlar om att politiken tar sig rätten att bestämma vem som ska bo var, och att använda bostadsområden som verktyg för att uppnå integrationspolitiska mål. Det är denna princip vi motsätter oss, inte människor som bor i hyresrätt. Alla boende, oavsett om man äger sin villa eller hyr sin lägenhet, har rätt att slippa få sitt bostadsområde politiskt manipulerat. Människor ska själva få välja var de vill bo, och trygghet ska skapas genom ordning, ansvar och fungerande samhällsservice – inte genom att flytta runt människor för att få statistiken att se bättre ut. Det är en viktig skillnad mellan att värna människors fria val och att värna politisk styrning av befolkningen. Vi står för det första – och säger nej till det andra”, skriver han i ett svar.
Men jag vill vara väldigt tydlig med att jag fortfarande inte håller med – jag står helt och hållet på övriga partiers sida i den här frågan.
”Förnedrande”
Kommunalrådet Lucas Lodge (M) uttryckte det väldigt bra under fullmäktigedebatten:
– Blandade bostadsformer är ett verktyg – inte ett tvång. Jag tycker att det är lite förnedrande att säga så om hyresrätter, jag ser inte hyresgäster som någon fiende. Jag tycker att retoriken är lite konstig, måste jag säga. Blandade bostadsformer handlar ju inte om att tvinga ihop människor, eller flytta några från sina hem, det handlar om hur vi planerar framtidens bostadsbyggande – inte om att styra människors livsval. Bostadsförsörjningsprogrammet är ett verktyg för att undvika ensidiga områden, där hela stadsdelar får samma bostadsform, och där sårbarhet byggs in från början, sa han.
– Att låta bli att planera, det är också ett val, Leif. Men det valet leder inte till trygghet – det leder till att utvecklingen styrs av slumpen eller tillfälligheter. Vi moderater tar ansvar – och jag välkomnar olika bostadsformer, men vi kommer inte att tvinga folk att flytta dit eller flytta ifrån sina hem, som det nästan låter som i Leifs anförande, tillade Lucas Lodge.
Magnus Larsson (C) klev också upp i talarstolen:
– Jag reagerar när jag hör Sverigedemokraterna – man beskriver det här som något negativt. Det förvånar mig, måste jag säga. Sverigedemokraterna brukar säga att de värnar om människor som har det tufft på det ekonomiska planet – så länge de kanske inte kommer från något annat land. Men socialt utsatta människor är inte bara människor från andra länder. Det finns många människor som är födda och uppvuxna i Sverige sedan generationer, som lever i social utsatthet. Men ni vill förvägra även dem att kunna bo på olika ställen runtom i kommunen, sa han.
Magnus Larsson reagerade också på det här med retoriken kring blandning av elever från olika sociala bakgrunder.
– Forskningen visar ju precis tvärtom – att blanda människor från olika sociala bakgrunder i en och samma skola är en styrka. Det stärker båda de som är socialt utsatta och de elever som kommer från andra sociala bakgrunder. Där är forskningen jättetydlig, skolresultaten är betydligt högre i den typen av skolor än i skolor som är homogena – men det vill inte SD inse. Utan i stället beskriver ni det som någon form av integrationsprojekt – och det tillhör ju gammal hederlig sverigedemokratisk politik att alla problem är invandrarnas fel, sa han.
”Har jag inte sagt”
Leif Axelsson replikerade:
– Ja, jag förväntade mig att Magnus Larsson skulle gå i gång – och även Lucas. Var någonstans har jag sagt att det handlar om invandrare? Det har jag inte sagt, det är din tolkning, Magnus Larsson. Det är din tro på vad vi sverigedemokrater står för.
Han fortsatte:
– Det stämmer att det inte handlar om tvång i juridisk mening – däremot så handlar det om politiska beslut som kraftigt påverkar människor, och deras livsval, utan deras samtycke. Ska vi tvinga in annat folk i områden där det redan bor människor som är etablerade där? Deras trygghet, fastighetsvärden och skolmiljö påverkas. Och forskningen, Magnus Larsson, är långt ifrån entydig – det finns gott om exempel, både i Sverige och internationellt, som visar att social blandning, på politisk väg, inte har lett till integration, utan i stället till utflyttning, otrygghet och värdeminskning. Människor, oavsett bakgrund, tenderar att söka sig till miljöer där de känner trygghet och samhörighet. Det är inte konstigt, det är mänskligt, sa Leif Axelsson.
Magnus Larsson replikerade:
– Nej, Leif, du nämnde inte ordet invandrare – det är sant, däremot pratade du om integration, vilket oftast är ett begrepp som används när vi pratar om invandrare. Snälla, Leif, försök inte slå i mig, eller någon annan här, något annat än att det är just människor från andra länder som du syftar på när du använder ordet integration. Jag vet inte hur tydliga vi ska behöva vara – det här handlar inte om tvång. Vi tvingar inte en enda människa att flytta någonstans – det handlar om att skapa möjligheter för människor ifrån flera olika sociala bakgrunder att kunna bo på fler ställen i kommunen. Något som vi ser leder till bättre skolresultat i den lokala skolan – vi ser också att det oftast leder till ökad trygghet, även om Sverigedemokraterna försöker stå här och säga något annat.
”Inte sant”
– Man försöker ge sken av att människor som kommer från en socialt utsatt bakgrund är någon form av ohederliga människor, som gör att området helt plötsligt blir jätteotryggt och att människor som bor i det här området inte vågar gå ut om kvällarna. Men det är ju inte sant. Det är ju bara någonting som ni hittar på för att försöka ge stöd åt den politik som ni bedriver. Vi ser ju resultaten – de visar det omvända. Det finns exempel från hela landet. Homogena områden, däremot, kan vara otrygga – områden där det enbart finns människor i en socialt utsatt situation. De områdena riskerar att bli otrygga. Det ser vi runtom i landet, där vi har segregerade områden – men vi har det inte i Oskarshamn, tack och lov, och jag hoppas verkligen att vi inte kommer att få det i framtiden heller, sa Magnus Larsson.
Bara att hålla med den vältalige centerpartisten. Jag kan konstatera att jag aldrig har känt mig otrygg på något sätt under mina cirka 15 år i hyreshusområdet i Kristineberg.
Och undertecknad har aldrig hört någon i de intilliggande villakvarteren i Kristineberg som har uttryckt någon oro kring det här med att i det närmaste ha ett hyreshusområde inpå husknuten.
Leif Axelsson sa så här i sin slutreplik i fullmäktigesalen:
– Jag pratar fortfarande inte om invandrare – det är din snedvridna tolkning. Det är du som lägger orden i min mun. Vilka homogena områden skulle vara farliga? Det förstår jag inte över huvud taget, Magnus Larsson. Och skolresultaten i en blandad skola är bättre än i en annan skola, säger du, men var hittar du stöd för det?
”Sitter och hånskrattar”
Magnus Larsson slutreplikerade:
– Jag har aldrig påstått att homogena områden skulle vara farliga – däremot har jag sagt att otryggheten tenderar att öka i homogena områden. Det är något som ditt parti lyfter fram gång på gång i rikspolitiken – när det pratas om utanförskapsområden, som ni kallar det. Där har vi homogena områden, med svag socioekonomi, det är där vi har problematiken och det är där vi får otryggheten. Vi får inte den otryggheten i områden där det bor människor som kommer från olika sociala bakgrunder. Du sitter och hånskrattar åt mig, Leif, vilket jag kan tycka är ganska illa och en härskarmetod – men det är i och för sig något som du ganska ofta använder dig av. Men visa mig gärna den statistiken, som visar att blandade områden ökar otryggheten. Det har du inte kunnat bevisa – det du kan göra är att sitta där och hånskratta, sa han.
– Det behövs olika typer av bostäder i kommunen – för alla, oavsett ursprung, ekonomi och andra förutsättningar. Vi behöver hyresrätter, småhus, bostadsrätter, radhus, hus, särskilda boenden, LSS-bostäder och andra typer av bostäder. Oavsett vilka behov personen har, så ska han eller hon kunna hitta ett boende som passar dennes preferenser. Och kommunen behöver planera klokt för att bygga bostäder som skapar trygga områden, som motverkar segregation, har naturliga mötesplatser och blandad bebyggelse. Det behövs bostadsmiljöer som är trygga för barn och som ger förutsättningar till lek. Lekplatser behövs, men även natur och skogsmiljöer samt inkluderande bostadsmiljöer som motverkar otrygghet och miljöer som främjar rekreation och social gemenskap och områden som bidrar till bättre hälsa. Alla ska ha en plats i ett bostadsområde, oavsett varifrån man kommer eller vilken ekonomi och vilka behov man har – alla har rätt att bo i ett tryggt område, sa Marie Holmgren (S).
”Förstår inte”
Leif Axelsson återvände till talarstolen:
– Segregation löser man inte genom att flytta runt människor, segregation löser man genom krav på egen försörjning, fungerande skolor med studiero, lag och ordning, tydliga normer och förväntningar. Först gör man sin plikt, sedan kan man kräva sin rätt. Integration uppstår genom ansvar och delaktighet, inte genom att politiken ovanifrån försöker konstruera sociala mönster, sa han bland annat.
– Jag förstår inte riktigt vad man är rädd för från Sverigedemokraternas sida. Jag har bott i den här kommunen i drygt tio år och jag har fått veta hur det var här förr. Kristineberg är ett positivt exempel, jag har hört att det var en plats som gick åt fel håll för många år sedan, men som nu är ett mycket trevligt ställe att bo på, det är ett bra exempel på ett proaktivt bostadsbyggande, sa Pontus Welin (L).
Klokt sagt.
